malinsofiapersson

Här kan rapporteras att Fru Perssons hälsoblogg uppdateras till en aning högre nivå. Idag ska jag avslöja mina bästa träningstips! Jag börjar på nybörjarnivå och ska allteftersom höja nivån. Redan idag kan heta tips avslöjas för dig som vant dig att svettas ymningt!  Känner du dig som nybörjare eller har du hållit på med träning som en naturlig ingrediens i ditt liv? Det spelar ingen roll!! Här kan du hoppa på tåget oavsett. YEEEAA!

Att träning ska vara roligt säger alla och man hittar i träningsmagasin olika övningar där alla ser ut som de vunnit på postkodslotteriet. Här lovar jag att inte ljuga! Träning är inte alls roligt, inte ett dugg! Bara så ni vet, låt ingen lura er. Det är då det första jag vill lära er! Att känna igen bedragare i denna kultur kan vara lite knivigt. Ni kommer gång på gång bli lovad ett bättre liv om ni går just på deras träningspass. Det är ju sååååå kuuuuuul!! Vad är det för för roligt att tro sig hamnat på balett-akademin och dessutom ska samtidigt jonglera med hantlar.?? NÄ just det.

När den kvinnliga träningsledarens outfit gör att du lätt får kramper i ögonloben och du inser att denna fagra skapelse torde nog inte vara annat än en illussion. När hennes falsett ökar och du tvingas in i masspsykosens mångfald vill du trycka på nödbromsen. Har du riktigt tur hamnar du längst bak och kan skåda detta fyrverkeri så om inte förr, vet du att detta är inte ämnat för mulliga klimakterietanter. Om du våga möta ledarens blick så kan man lätt tro hon glömt sin ADHD medicin. Jag har erfarenhet hur det ter sig när man inte medicinerar för denna åkomma på nära håll. Så lita på mig nu!

Nu spolar jag fram lite i min rapporterring till MINA framsteg. Så här ser min vecka ut gällande träning:

Måndag: Gympass ca 45 min
Tisdag: Stavgång ca 40 min + rygg och mage
Onsdag: Gympass ca 45 min
Torsdag: Stavgång ca 45 min +rygg och mage
Fredag: Gympass ca 45 min
Lördag: Här släpper jag ut reptilen ur mitt inre och tänker bara på föda, sömn, fortplantning och GODIS
Söndag: Stavgång ca 1 timme + rygg och mage

Ja och så cykling 1,5-2 mil.

Sluta inte läsa nu!! Jag är inte ute för att lura er. Detta kan ju se lite mycket ut nu men kom ihåg att jag är ju lite skadad- dit det bär, dit bär det med råge. Det här är inte alls betungande nu när man är inne i det men jag säger inte att det är kul! Inte alls "SÅÅÅÅ KUUUUL" att träna!  Det är inte kul att vara svettig! Det är väldigt obehagligt faktiskt.

Jag började ju någonstans eller hur! Jag kan ge lite enkla tips hur ni kommer igång. Ska försöka göra det liiiiite kul iallafall.

All träning ska repeteras typ 3x10- det har ni säkert läst på något "anabola forum". Jag ger er rådet börja med ZELDA WII! Här ska du repetera ökenmostret 3 ggr och du börjar först med sittande fäktning. Förslagsvis ha du andra armen bakom ryggen. Byt sedan arm osv. Du kan variera detta beroende vilka "muskelgrupper" du vill träna. Nu när jag spelar ZELDA står jag med böjda knän i 90 grader och jag vill lova då tar det på lårmuskeln!

Sen kan du avancera när du känner dig redo. Då tar du hagelbössan och ligg plant på golvet och pressa uppåt. Kom ihåg 3x 10! Har du ingen hagelbössa- skippa övningen då! Vet inte annars.....Sen helt plötsligt står du i ett gym och ser ut som en stram actionlady och stönar! Ja så blev det för mig! Nu är jag i stadiet där jag måste linda handlederna för nu är jag lite för stark för min benstomme- hehehe:) Inte ett dugg kul men det inger respekt!

Ni ser man måste börja individuellt- all träning är till godo men inte är det då "kuuuul". Man kan väl kanske nämna positiva bi effekter med träningen. Ja okey så långt kan jag sträcka mig. Mina effekter är att jag orka mer och kan se positivt på att snön vräker ner och hamnar på insidan i min sko. Jag upplever att byxorna stramar mindre...- 6,5 kg! Tack för det säger jag allra ödmjukast.

Bryr er inte om vikten, jag ska ha muskler! Tänker er 85 kg muskler som inträder en offentlig lokal- det inger respekt! Asch! Så länge jägarbyxen går knäpp igen och jag orka dra fram haren själv få jag väl va nöjd:))) Älgen och Björn behöver jag inte dra fram själv som tur är så det kan ju inte bli ett mål i sig. Just det realistiska mål var det ju!!!

Sen till det sista och viktigaste! MAN MÅSTE ÄTA GODIS EN DAG I VECKAN! MAN MÅSTE ÄTA SEMLOR! Sprid bara ut det så gör det inte så mycket.

Va rädd om varandra ♥♥♥

En uppdatering om läget! Den är avskalad och baserad på fakta. Jag har entrat gym och haft svettkörtlar igång. Hittat ett lågbudget gym som innebär att jag kan flåsa, säga diverse runda ord och ej behöva oroa mig för omgivningen som på spegelklädda gym med Anna Skipper som hoppar på stället:)

Jag har gått ner 5 kg och är under 90 sträcket nu. Jo visst kan man tro att 90 kg är "mycket" men kom ihåg att det är ju längden som är bekymret. Va jag 2.10 va väl 90 kg inget att åma sig över. Nu är det så att jag har förmodligen ett sockerberoende och det artar sig så här ena året väger jag 70 och andra året väger 90. Har varit uppe i 115 kg. Jag är för socker tokig och kan inte inte behålla en trivselvikt särskilt länge. Om jag accepterar att jag är så här är det första steget. Kommer aldrig kunna lova att detta är sista gången jag kämpar ner dessa 20 kg igen. Däremot hade jag inte tänkt lura mig själv igen. Fru Persson kan inte bli smal men jag behöver väl inte vara i riskgruppen för att få diverse sjukdomar heller. För att citera mig själv: Jag har ju ingen avsikt att vika ut mig eller tro mig vinna en balett tävling så Fru Persson kan väl nöja sig med "lagom".

Lagom för mig är runt 70 kg, lagom för mig är att äta lagomt gott en dag i veckan, lagomt för mig är att kunna gå i skogen en hel dag, lagom för mig är att ha mindre värk, lagom för mig är att vara i bättre trim än en vanlig "medelålders..."

Men vadå lagomt? Det är ju liksom ett ord för mig som inte få plats i min natur. Jag vill ju gärna ha hög ambition i allt jag gör. Fast nu är det banne mig lagomt som gäller när det gäller träning och kostomläggning!!

Så jag tränar 3 pass i veckan under lunchtid, jag försöker promenera 3 kvällar i veckan men det blir oftast dagligen. Dricker Nutrilett men inser jag måste ha mer näring när jag tränar! Jag fyller på med proteiner. Sen har jag märkt en bonus effekt jag är inte lika sockersugen längre! Jag har inte lika ont i kroppen om man bortser från träningsvärken:) Jag har ju en rädsla att svettas och vara röd i ansiktet men det är ju inget bekymmer på gym för det vore ju mer konstigt om jag frös och var vit i ansiktet!

Sen kommer lördagen och jag köper lagomt gott. Undviker alla triggers som smågodis på lösvikt eller ostbågar. Jag köper alternativ men i begränsad mängd. När jag äter middag på helgen få det gärna va sås och kött men avrundar med efterrätt som innebär att sötsuget håller sig borta under kvällen. Efterrätt ska vara något sött och mäktigt!

Så mina kära läsare mina råd är enkla ni måste äta gott en dag i veckan! Ni måste kvällsfika om ni är hungriga! Ni måste vara snäll med er själva men belöna er inte med godis eller skrovmål. Nej belöna er med nya snygga jaktbyxor! Eller varför inte en ny hagebösa? Sväng in på jakt och trofé i Boliden när ni ha vägarna förbi, gå in och köp de där dyra precisions skotten eller fiskedraget.....

Ja skulle det vara så att ni inte jagar eller fiskar vet jag inte alls vad ni kan belöna er med:) Då måste ni börja jaga och fiska kanske....

Ha det gott och var rädd om varandra! ♥

Just nu är det tomt på bloggämnen för min del. Kan det bero på att jag är mest i skogen för att komma till det vi är menad att vara? Att min varvade hjärna går ner i slowmotion? Känner mig likt en varelse som den enda kamp är "elden", att göra upp eld i spolande regn och hitta en plats i lä. Eller hjärnans enda aktivitet är värme, föda, jakt och fortplantning? Nåja fortplantning är överreklamerat i en regnrock med drypande väta sittandes vid en hyggeskant där blåsten tar vid på ett ogudaktigt sätt. Att man i rådande situation skulle få ett "hor-il" är lika troligt som jag skulle köpa Christer Sjögrens julskiva!

Behöver jag nämna att jag är toklycklig där jag befinner mig i skogen fastän vädergudarna varit tuffa med oss? Jag torde heller inte behöva nämna att frihetskänslan är maximalt utnyttjad. För att inte tala om den utmattning man känner när man kommit hem efter en heldag i skogen. Man formligen gäspar käkarna ur led och inga destruktiva tankar finns som "jag borde ha gjort" eller "jag hann inte". Nejdå, man är här och nu. Personligen tror jag att skogen helar som jag nämnt många gånger. 


                       

Visst får jag existensiella tankar när jag är i skogen och det kan i och för säg vara ett ämne att fördjupa sig i. När jag tittar i eldflammorna som slickar kring vedträt och bildar mönster kan jag nästan få för mig att elden ger mig  budskap. Budskap som ska få mig till en ödmjukare människa och finna sinnesron. Hur ödmjuk är vi egentligen när vi rasar på i vardagen? Hur ofta utsätter vi oss inte för diverse maktspel och följer skoningslöst med, till slut är vi på den nivån att vi förlorade oss själva i något vi från början fördömde! Eller jakten efter bekräftelsen som är var och ens drivkraft många gånger. Omgivningens bekräftelse ter sig vara viktigare än den gärning som gav resultatet. Vi glömmer bort gärningen i all glans och därmed har vi inte fokus på det viktiga. Då är gärningen lika ogjord nästa gång.....

Ja jag utnyttjar min tid i skogen annat än att gräva latringrop och leta "tjereven" (tjärved). Jag till exempel fundera om jag ska ta en korvmacka till eller om jag ska vänta ett tag till:) Rätt som det är så kommer en älgko och jag tittar genom kikarsiktet, jag osäkrar......ser kons öron vicka bakåt då anar jag att hon väntar på sin kalv. Väntar och tillslut stiger den ståtliga älgen fram och jämsides springer kalven fram. De stannar och tittar på mig jag flyttar pipan mot kalven. Jag ser lilla lilla kalven stå där intill mamma älgko. Kalven har sin trygghet hos henne och står så nära. Tror ni jag avfyrade något krut? Fundera på det, ni som jagar vet svaret:)


                                 


Här skulle man kunna banna situationen som inte blev som jag tänkt. Jag blev så förundrad över ögonblicket och kände mig priviligerad. Kanske känner jag en lättnad att jag inte kunde förstöra deras allians. Att inte få rätt läge och låta "naturen ha sin gång" kanske är en slags ödmjukhet?  Jag lyfte på kepsen "gå i frid" denna gång. Man behöver aldrig ångra ett skott som aldrig avlossats. Mitt omdöme blev prövat och jag tror att min jaktkompis som är en jägarängel numera, ansåg jag gjorde rätt val ♥

Jag har en farhåga, jag förändras varje gång jag varit i skogen och tänk om jag inte vill komma till vardagen igen? Ni känner alla igen vedemödor på våra arbeten som ibland är så krävande där motsättningar avlöser varandra. Hur ska jag kunna återgå till det? Kommer jag klara av ödmjukhet som elden visade mig? Kommer jag att kunna vända andra kinden till? Vill jag? Nej!!  Vill vara i min värld här med mina barn, vill inte utsätta min nyfunna kraft åt vardagens krav. Jag vill fortsätta vara Malin, för i skogen är jag en snäll Malin. I skogen fördömer ingen mig och jag kan inte fördöma någon annan heller.

Kanske en dag uteblir jag från vardagen men jag är inte där än. Jag masar mig tillbaka och hamnar där igen. Jag kan ha älgko och kalv på näthinnan när jag möter verkligheten. Känna deras allians och våga tro på mitt omdöme. Fortsätta tro på mitt omdöme när jag naggas i kanterna bit för bit för att sedan rymma till skogen för att reparera skadorna.

I`ll be back, promise! The Lady in the woods never stop walking!

Var rädda om varandra ♥♥♥



                     

Allvarligt! Hur skulle de vara om vi rannsakade oss själva för en minut. Vi har alldeles för lätt att ta vår sanning som den enda och eviga. Att testa sig själv inför några vanliga påstående/"sanningar" kan vi väl roa oss med för en stund. Ett påstående och det finns två "sanningar"- vilket skulle DU välja?

1. En skrikande man står mitt på vägbanan och gestikulerar. Du undrar, ska jag stanna eller vad är detta?

Sanning 1: Du kör förbi, troligen är det en påverkad man som vill ha lift och du tänker minsann inte plocka upp någon i det tillståndet.

Sanning 2: Du stannar och lyssnar vad mannen vill. Det visar sig att mannen är i chock efter ett tråkigt besked, hans fru är obotligt sjuk. Han är i affekt och behöver hjälp. Du ringer efter ambulans och han får hjälp.

2. Du är på väg hem en sen kväll och du går efter en gångväg. På avstånd ser du ett gäng ynglingar som står i en ring och tittar på något som ligger på backen. En av dem står på knä, de andra pratar högt men du uppfattar inte vad det är frågan om.

Sanning 1. Du vänder om, vill inte råka illa ut. Känner dig osäker och undrar om de hunnit se dig. Du går direkt därifrån men kommer att läsa tidingen dagen efter för att få veta vad "de" hållit på med, för något skumt är det!!

Sanning 2. Du går förbi dem men stannar till för att se vad som står på. I ringen ligger en skadad gräsand och ynglingen som står på knä försöker få anden på benen igen. De övriga i ringen pratar högt med varandra "vad ska vi göra", "den har ont" etc. Du föreslår att hjälpa till. Du tillbringar någon timme med dessa ynglingar och blir bekanta med dem, deras tuffa attityd har du slutat se för länge sedan. Du ser endast deras omtanke kring en skadad gräsand.

3. En mamma med barnvagn står utanför ett köpcenter och spelar dragspel, nedanför ligger ett par mynt.

Sanning 1. Vad är detta, var finns de sociala myndigheterna? Hur kan man låta "de" stå på detta sätt utanför affären! Jag ska sluta handla här.

Sanning 2. Du möter kvinnans blick och tänker: "ja detta ha kunnat vara jag själv men sådan tur jag har som har ett arbete, tak över huvudet och andra förutsättningar". Du lägger några mynt framför henne och önskar dem lycka till. Kanske hjälpte mina mynt den dagen.....

4. Du är ute och med vänner och ni promenerar hem från festligheter. Längre fram krälar en överförfriskad man i sina spyor. Det syns att mannen har stora problem i sin vardag på kläder, utseende men främst i de livlösa ögonen. Det stinker och det är riktigt obehagligt. Snart kommer en polispatrull och hjälper mannen i bilen och skjutsar honom vidare för till nyktrande.

Sanning 1. Tur att polisen finns som "tar undan" så jag slapp agera. Usch så obehagligt att man tillåter sig själv att bli samhällets misslyckande.

Sanning 2. Undrar du vad som har hänt denne man som har gjort sig själv så illa. Du hoppas att han får sova på något varmt ställe och att han får hjälp. Du tänker även vidare på vad som skiljer dig och denne man åt. Kanske är det en minimal skillnad fast livet varit hårdare för den mannen. Eller är det bara en liten gnutta tillfällighet som gjorde att DU inte var den som krälade i dina egna spyor??

5. Du blänger lite nyfiket på grannens nya bil. Han har köpt en splitter ny bil och i vintras köpte de en skoter. Bilen blänker fint och smälter in på deras perfekta gård. Du vet även att de har nyligen bytt kök, ek luckor, klinkers, ja hela rubbet. De verkar ha pengar som gräs.

Sanning 1. Denna granne är verkligen "dryg". De tror det är en tävling oss grannar emellan! Ja vi kan då inte haka på denna tävling för vi är inte födda med matjord i fickorna och blivit matade med silversked i späda år- så det så! Men innerst inne gror din avundsjuka och du tycker mindre om din granne.

Sanning 2. Tänk vad roligt att det går bra för dem! De verkar kunna det här med pengar. Du går över och berömmer nya bilen och blir kvar på kaffe och dopp. Grannen blir förtrolig och berättar att hans fru fått en allvarlig sjukdom och nu måste de anpassa köket och även byta till en nyare bil med automatlåda. Skotern de köpte var för att hela familjen skulle kunna komma sig ut på utflykter. Grannen avslutar och säger, tur att jag har bra med pengar men jag skulle gärna byta bort pengarna mot att min älskade fru blev frisk.

♥♥♥

Jag försöker påminna mig om att det är inte sant allt det ögat ser. Det är hur jag själv omvandlar "sanningen" i mitt inre och väljer det jag tror på. Vi har så lätt att rusa i väg och inte ha tid att stanna upp. Att möta någons blick kan säga mer än en vacker fasad. Vi behöver påminnas om att vi är alla under samma himmel fast vi har olika uppdrag att utföra.

Var rädd om varandra! ♥♥♥

Det är blandade känslor just nu. Vemod med en pirrande känsla över det nya. Ni skulle bara veta hur gärna jag skulle vilja basunera ut vad jag står i just nu. Men ni, mina kära läsare får hålla er till tåls ett tag till. Jag tror att om jag går händelserna i förväg blir allt omkullkastat. Det kanske blir bakslag, fast med närmare eftertanke det går nog inte få mer bakslag än vad det är nu. Fast ni minns att jag bestämt mig för att hålla blicken rakt och stadigt nu. Att jag grimaserar framför spegeln inne på toaletten när jag behöver flina. Fast ibland behöver jag inte göra grimaser för att flina åt mig själv. Att se mina barn får mig att le i mjugg och sen tänka: jag klarar det!

Det är ingen katastrof där jag befinner mig- långt ifrån. JAPAN- DET ÄR EN KATASTROF! TSUNAMIN- KATASTROF! MELODIFESTIVALEN- KATASTROF, TANKA BILEN- KATASTROF etc. Man måste sätta perspektiv till sina egna vedermödor och gaska upp sig. Jag blir berörd över det som händer i världen och sen tänker jag som många andra, tur vi bor där vi bor....Ja trots 40 minus grader vintertid och att våra män varit extra förkylda denna vargavinter. Äsch, har man problem, eller?

En ny partiledare till socialdemokraterna, Håkan Juholt, har tillkommit. En ny partiledare är född! Födseln tog endast en natt enligt Juholt själv. Han har redan lärt sig en fras som berör! Han utlovar något fantastiskt: "en social demokrati. Vi tror att det kalla, hårda klimat som lagt sig över landet de senaste åren behöver värme och solidaritet". Jag menar "vad unikt"! Nyligen hade vi Perssons pack som hade den Svenska Ekonomin för ögonen som satte en boll i rullning och Reinfeldt och co sparkade bollen hårdare rakt i skallen på de som inte kan nicka med. Nu kommer plötsligt en ny anda (tror man) värme och solidaritet. Vad svårt det måste ha varit att tänka ut detta menar jag! Om man ser till historien så går partivindar runt, runt i samma cykler egentligen! Jag minns min barndom när fanan skulle strykas och jag gick i tåget "upp till kamp". Jag var "upp till kamp" men till vad visste jag inte. Det var ändå spännande att få vifta flaggan. Jag minns jag fick uppfattningen att politik var ilsket och högljutt. Knutna nävar mot kaptilalismen, YES! Nu kan man undra om det var ett lyckosamt koncept när man ser sig omkring idag. När politikerna står för kapitalismen??? Kan det vara så att vi alla är kapitalister speciellt när vi får mera av kronor och ören? Är det mänskligt att vara kapitalist helt enkelt? Tankevurpa....

Jag längtar till vi är i fasen "flower power" när vi sitter i en ring och håller varandra i hand, bor i kollektiv och odlar "allt". I vårt nära grannskap har en del provat på det här med odling och de har ju blivit gravt missförstådda, de är ju fredliga och förbereder kommande fas! Jag tror att jag redan nu målar blommor på Terranon och slutar raka mig under armarna! Fast att odla rökelse får vara för min del men sitter gärna med i en ring där alla får plats och vi tar dagen som den kommer. Jag kan gärna stå för love peice and understanding och tok kramas i parti och minut. Jag behöver inte röka på för det. Fast undrar om flower power people skulle se med blida ögon kring mina jaktliga drifter? Eh? Fast att äta älgkött är som att vara vegeterian!! Jag bjuder dem på älggryta men säger "corn gryta", det är ju nästan sant.

Ja vi får väl invänta "den nya tiden" och se hur vi då tvingas leva. Vi kanske tvingas samarbeta, planera och ta tillvara moder jords resurser? Då lovar jag att militanta veganer vill vara med att "dela bytet". De är välkomna hos mig när jag anser att alla kan förändra sig till det bättre:) Jakt är klokt och nyttigt som min man säger!

Nu förstår jag att alla undrar vilket bidrag jag höll på i melodiskrattivalen? Har ni inte räknat ut det? The Moniker Oh my god, I'm in love! Han skulle passa i mitt kollektiv! Linda Bengtzing med sin energi skulle hon få trampa i gång elverket! Lille sockerpojken Eric kunde få stampa jordgolvet bara han hade dansarna med sig (mmm). Å inte att förglömma Sanna med lång bena som skulle få uppdrag i hjortronmyren. Playtones får vara eldvakt och roa oss på Lördagkvällar. Brolle stackarn då, ja han får väl sitt med gitarren vid lägerelden MEN BARA sjunga "the house of the rising sun". Danny får odla vax till Brolles tuppkam. Swingfly får slå på "trummen" när Danny ska länsa "getingdyllen" för vaxet. Sara Varga får vara den värna Lucia i juletid. Nicke Borg var ju ganska bredbent på scenen och skulle passa bra till att bogsera mig över krondiken! Men jag och The Moniker skulle tala i tungor om kärlek och bara vara glada.

När nu får mitt tokeri ha sitt slut! Ska ut och flina i solen. Ni vet hur man ser ut när man kisar mot solen- galet!

Jag lovar nästa gång att berätta en historia:)

Var rädd om varandra ♥♥♥

I dag är det internationella Qvinnodagen! En dag att uppmärksammas anser jag! Det finns många starka kvinnor i vårt land, världen. Tänk bara de kvinnor som tankar bilen och målar läppglans under tiden? Det är en prestation menar jag. Nu vill jag absolut inte ironisera innebörden av kvinnodagen som instiftades 1910 med det Amerikanska "fritänkandet". Clara Zetkin hade ju ett syfte att infria denna dag för kvinnors jämställdhet och frigörelse. Det som förvånar mig att jämställdhets debatten är en rätt så urmjölkad företeelse idag. Känner det själv när jag tänker kring jämställdhetsfrågor, där jag befinner mig. För mig är mångt och mycket en upplevelse. Självklart finns tydliga skillnader i vårt samhälle som är mätbart att peniskulturen leder de flesta lopp och toppar. 

Fast vem skulle räcka upp handen om man fick frågan "vem är emot jämställdhet"? Ingen antar jag som ville ha sina eventuella glasögon hela. För mig är kvinnodagen en dag som alla andra fast jag är väl medveten om det viktiga budskap och historik som finns bakom. Om jag skulle välja ut kvinnor som jag anser skulle uppmärksammas en dag så är det den vardagliga kvinnan. Fast godhet och mod sitter inte i könet är min övertygelse. Även om män roade sig med att mäta sina skapelser som barn så sitter föga intelligens/mod i denna del oavsett kön. 

                            



 Jag har en god vän som fyller år denna dag. Är övertygad att det är ingen slump att hon fyller år just idag. Att bara se henne i sitt arbete får en att tappa fattning. Där kan man tala om kärleksfull sinnlig kvinnokraft. Ett hjärta större än indiska oceanen och hon kämpar för barnen och låter dem vara individer. Jag menar denna typ av kvinnor får mig att tänka på "kvinnodagen".

Nu när jag reflekterar har mina kvinnliga vänner en unik förmåga att visa sin styrka på ett mycket ödmjukt sätt. Det gör mig berörd. Det är kvinnor det! "Mina kvinnor dessutom". 



                                     



Nu finns det annat jag har tänkt reflektera över också, nu har jag i allafall nämnt att det är en viktig dag och vi kvinnor kan! Jag har ju som tidigare nämnt att jag prövas nu och det gör mig lite uttröttad. Fast vet ni, jag kom till klarhet idag. Att jag har inte tänkt ha tråkigt under tiden jag prövas. Inte tänker jag heller hålla inne med dåliga skämt eller lite eftertänksamhet. För om vi har en tuff period då behöver vi ju skrattet mer än någonsin. Vi borde egentligen har den "roligaste perioden" när vi har det litet motigt. Att se humorn framträda lite då och då istället för att tänka "typiskt att detta också skulle hända" och släpar man fötterna och suckar. Då börjar man nästa likna män i en mycket svår förkylning!! Det vore ju en katastrof om något.

Nej jag tänker inte låta mig nedslås! Jag kan gott och väl göra grimaser framför spegeln om så är. Eller få roliga bilder i huvudet. Känner ni igen det? När du sitter på ett mycket viktigt möte när det börjar på gränsen bli till leda. Då kommer små små impulser till en början som utvecklas till tankemonster som tar din uppmärksamhet. Sen tänker du det där förbjudna tankarna och du för absolut INTE skratta nu. Vad händer jo det blir som ett tvång som sätter sig på stämbanden och du bubblar fram fnittret mot din vilja.

Jag minns en gång när jag arbetade i en annan kommun och det var ett allvarligt möte om brandskydd/säkerhet. Föredragande kring detta viktiga ämne hade nog inte dragit på smilbanden sedan 1985. När jag ska föreställa "ansvarig" blir full av fnitter ju längre föreläsningen går är ju inte särskilt lämpligt. Han går igenom viktiga aspekter vid brand och hur man ska rädda varandra. Det här är ju allvarligt och är ju egentligen inget kul alls. Jag ser i huvudet allt han säger men med karikatyrer och förvridenhet. Det blir värre och värre.
När han visar brandsläckarens olika funktioner börjar det blir fruktansvärt. Han orkar knappt hålla i och plötsligt slinter hans näve och på något sätt yr det skumm över bordet och sig själv! Då brast allt och jag skrattade hysteriskt när han står som en mångubbe med skum över sig. Sen halkar han till dessutom....Ja ni fattar. Det var som om det var menat att det skulle sluta så.

                         
 
Han, föredragaren, tyckte nog inte om mig efter den händelsen. När jag dessutom mist ett hem i brand kan man fundera hur det är ställt. Men just denna känsla är nästan obetalbar när du knutit magmusklerna till kramp och få lätta på trycket. Ja det är härligt fast inte alltid så passande.

Nu ska jag fundera ut dumheter och ha sportlov! Har tänkt beväpna mig och bege mig till skjutbanan och träna lite. Göra upp eld och må gott om inte det blåser orkan förstås. Skulle tro jag får sällskap av en eller annan son som gillar skytte. Det ska börjas i tid. Ska passa på att hälsa på en och annan vän under veckan. Vänner är viktiga och det ska man vara rädd om.

                              


Var rädd om varandra ♥♥♥

Hallå där! Jodå jag finns kvar i bloggvärlden. Jag har tänkt efter länge nu och har kommit fram till att höja mitt bloggande till en högre nivå nu. Ni vet som avklarade levlar i tv-spels världen kommer nu mitt bloggande till en ny värld. Jag har inte riktigt kommit på än hur detta ska gestalta sig men jag håller på med en gedigen planering. Nu har säkert många trott att jag redan öppnat mitt innersta väsen för er....Tji fick er! Nejdå, sanningen om Malin Persson finns i ett hemligt förvar och kommer förmodligen att infinna sig där ett tag till- kanske en dag jag kommer ur "garderoben". Nej jag är inte homosexuell, vad jag vet, om nu någon trodde det med tanke om mina svårigheter kring min kvinnlighet. Jag kan ju för guds skull inte bli homosexuell heller, för "vem av oss" skulle då tanka bilen??? Nej jag får nog hålla mig till män. Såja nu har vi det avklarat. Jag är 100 % hetro bara för att slippa tanka bilen. Nu kom den sanningen fram helt tanklöst!

Däremot kan jag vara lite smått galen men vet ni CRAZY PEOPLE HAVE MORE FUN! Så det ni ser här på min blogg är bara fragment av naturlig galenskap och eventuellt värdelös humor med lite stänk av eftertanke. I eftertankens skranka blekhet kan förvisso Malin Persson visa sig. Jag är ju inte direkt blyg så det handlar inte om det. Utan det är som för oss alla att det där innersta, djupt inrotade och ljusskygga inte lämnar manifestet i ens inre känslostyrda kaos.

Vet ni, jag känner mig nästan som "Mona-Lisa med sitt gåtfulla leende" trots att jag lämnar vissa "fotspår" här på bloggen. Ingen vet hur det egentligen är, bara tror hur det kan vara. Jag har nämnt detta tidigare att "det är inte alltid sant det ögat ser". När detta fenomen uppstår blir jag full av överraskningar har jag märkt. Antingen låter jag omgivningen ha sin uppfattning eller så klampar jag in och bryter! Ungefär som en visseltjutande domare "står jag upp" och gör en uppsträckning av de medspelare som finns på planen. Det kan vara i stort i smått. Jag vill absolut inte inte göra någon illa eller genera någon men jag kan inte låta bli. Speciellt när någon avlägger ett negativt värdeomdöme om någon annan som egentligen inte har en aning om fakta och perspektiv i frågan. Jag gör säkert egna negativa värdeomdömen ibland men då hoppas jag att en visseltjutande domare kommer in på banan och ger mig en varning!

Då när detta händer kan jag avslöja något ur mitt inre och alla hinder rasar för en sekund, då kan min övertygelse nästan lugna stormen. Kanske borde jag prova det nu när skorsten hotar blåsa lös från taket? Det är inte utan att jag har funderat varför det inte finns lugna liv. Jag har pratat ganska häftigt med gud fader och han gillade nog inte mitt ordförråd då för han slutade svara. Är det för mycket begärt att hinna andas lite emellan prövningarna?? Eller är så att att vi får det vi klarar av? Att man är särskilt stark att klara uppgiften? Då kan jag lova att då är jag näst intill odödlig. När jag är 110 år sitter jag här och bloggar. Då har väl månen fallit ner i skallen på mig och min uppgift blir att fästa fast den på himlen igen. Hur lätt blir det...Några tips på förhand? Please!

Som ni kan se i min antydan har jag "lite mycket nu". Ni vet och känner igen er, för vi är ju människor, fast nu vill jag bara vara en ängel på ett guppande moln. Fast med närmare eftertanke hur urtråkad skulle jag inte bli då? Hur kör man som ett tok med Terranon på moln? Fast ramborullningar skulle passa på mjuka moln? MEN hur når man att krama och pussa sina nära från molnen? Ni har säkert haft samma känsla som jag har nu att det är trångt i skallen och man trampar på sina egna fötter. Jag har varit med förr. Hör mitt inre ropa "lyft blicken Malin" får inte missa allt det goda som händer. Det är så otroligt destruktivt att låta sig nedslås av självömkan. Dessutom klarar jag inte av det särskilt länge för det blir trååååk sörja då! Jag lyfte blicken rätt så snabbt den här gången. Vet ni vad jag har upplevt senaste veckor? Om jag hade stirrat på mina skor hela tiden hade jag missat det! Om jag skulle ha missat detta då skulle jag inte ha haft den kraft jag känner nu! Just nu är jag starkare än få och kommer att klara detta som nu "Gud fader" sett ut till mig som en mänsklig prövning:)

Jag är en av de stoltaste mammor på denna jord just nu. Den finaste tonårspojken äger alla mammor- jag vet. Men låt mig få över ösa er alla hur stolt jag är. Hur han utvecklas och går från klarhet till klarhet. Han är min inspiration och glädje. Hans sk funktionshinder går att vända till en förmåga. Man måste ge kärlek i överflöd tills de storknar och sen måste strategier hittas och användas med eftertanke. Plötsligt en dag så händer det......Jag lovar! Ge inte upp, tänk om vi föräldrar hjälptes åt lite mera för vi är inte unika med tonårsproblem i familjen. Sen har vi lilleman och stora syster! De har sina kval och de behöver mig mer än någonsin nu. Fast jag måste sätta det där "hemska" gränserna och det blir gråt och bråk, måste jag det av kärlek! En dag kommer de att förstå!

Kan det vara det "gud fader" gör mig just nu? Kommer jag att förstå en dag? Jag lovar lyssna då! Inget mera nu va? Du måste ju tänka på att jag ska orka jaga i höst! Hör du det?! Det vore ju inte helt fel om du fixade fram en björn och gjorde mina ben längre, utifall du är sysslolös nu? Men om jag känner "gud fader" rätt så är han hos någon annan som behöver det mer än vad jag behöver nu.
Så om mitt bloggande antagit en ny level vette katten men det är på gång iallafall. Jag behövde göra detta inlägg nu. För det stormar på flera ställen och DU kanske känner som jag! Ha tillit, det kommer lugn efter stormen! Vi klöser oss fast och vägrar släppa taget (hoppet).

KRAMAR!

Var rädd om varandra ♥

Det får vara naturkatastrofer, svält och digerdöd kanske till och med hemoröjder än att gubben får snuva! Hela hemmet blir beslöjad av en mörk makt som tar allt som kommer i ens väg. Att varje steg låter som någon åker skidor inomhus! Släpande och ojande steg som är så otroligt tunga att korkmattan krullar sig under fötterna på den sjuka mannen. Guturala ljud och andra kroppsläten får en att vilja leva på nutrilett en månad till.

Det började i går kväll i tv soffan, då sanningen för mig kom allt närmare mitt medvetande. Jag liksom höll andan och räknande. Min älskade gubbe är min stora passion men INTE NÄR HAN BLIR SJUK! Han la min hand på sin panna och frågade ömkligt: visst känns jag varm? Då förstod jag vad som komma skall. Vi fortsatte se något på tv, vid detta laget hade jag tappat sammanhanget för jag bävade inför hans varje andetag att det skulle bli värre. För det liksom knorrade och suckade intill mig. Hans näsborrar fladdrade och han sa "det svider när jag andas". Sluta med det då! Tänkte jag surt. Fast jag försökte ju hålla humöret uppe - det var ju ändå lördagkväll. Så jag säger: "stackars dig". Det var nästan som han började spinna som en katt "purr purr purr". Han blev allt sämre och försökte sig till en hostning och utropade snart "aj". Jag ville egentligen hålla en kudde framför ansiktet på honom men eftersom jag älskar min man hoppar jag upp från filtar och kuddar, några kliv så var jag tillbaka med alvedon och vatten. Efter en timmes stånkande som inte hade varit helt fel i ett annat mer intimt sammanhang, gav jag upp filmtittande. Jag bad med den lenaste rösten att min man skulle lägga sig mer bekvämt i sin säng. "Ja det är nog bäst men kan du bädda till i sängen" säger han ynkligt.

Ja vad gör man, ens riddare och trygghet behöver "NANNAS I SÄNG"? Hur som helst så somnade han sött och jag hade en vag förhoppning att en nattsömn skulle få hans manlighet tillbaka. Jag klev upp först i morse och det är inte vanligt kan jag säga. Fixade kaffe och och till slut hör jag steg. Jag såg en genomskinlig gestalt i dörr öppningen men något konstigt runt huvudet men såg ju ganska snart att gestalten hade likheter som min man. Det var min man! Med en halsduk virande som en turban runt halsen och huvudet. Han pep fram något som jag tydde som att han behövde vatten. Han såg riktigt sjuk ut men tänkte att jag låtsas inte om det utan bytte taktik. Frågade hurtigt om han sovit gott. "Nej det svider i näsan och det kommer snor". Stackars min man!

Ja det finns inte mycket man kan göra när ens man blir förkyld, man får tänka som "efter regn kommer solsken". Jag får helt enkelt råda denna söndag med allt vad det innebär. Man får bita ihop och tänka positivt. Att ens egna planer blir rubbade är ett litet problem när ens man blir sjuk. Att det svider i näsan är fruktansvärda plågor för en man. Har tänkt på det här fenomenet att de kanske har som vi när vi har svamp i underlivet fast de har det i näsan?! Eftersom det finns tydliga skillnader mellan män och kvinnor på vissa delar på kroppen. Så är det nog. Då får vi starka kvinnor vara mera ödmjuka helt enkelt, precis som jag är. Att vi måste förstå att när män blir sjuka får vi utlysa någon form av "landsnöd" och kanske gå ihop till enad trupp för att lindra deras symtom. Ja så får vi nog börja tänka helt enkelt.

Tänkte att vi i västerbottens inland kunde bli en region och sedan kanske andra landskvinnor tar vid. Vi har tips på olika medikament och salvor för lindring av mäns förkylningar. Vi kunde även utforma kognitivt stöd för deras nära och kära. Då får vi kanske en ökad förståelse när våra män börjar släpa sina fötter likt skidåkning inomhus! Att de grinar illa när de känner sveda i sin näsa och hulkar till inför varje andetag.

Så nu med närmare eftertanke skulle jag aldrig falla mig in att vara ironisk eller göra narr av deras plågsamma förkylningar! Icke! Så nu avlsutar jag mitt bloggande för jag måste nog titta till min sjuke man! Så inte han ha slem i halsen eller nåt. Min stackare!

Kom i håg, var rädd om varandra om än din man är förkyld!

Ja nu har det gått några dar in på det nya året. För min del så har jag hunnit med en del, att umgås med vänner! Det är alltid så trevligt under julledigheter när man tar sig tid att hälsa på eller att vänner kommer och hjälper en att äta upp julens härligheter. Vi har firat 2 årig bröloppsdag den 5:e och vi hade en mycket trevlig dag. Hela familjen på resturang och därefter familjehandlade vi....Ja det kan bli hur trevligt som helst. Dock upplevde vi oss nästan som "familjen annorlunda" när vi var på ica. Gud vet när vi frivilligt var allihopa på en butik. Kändes som vi var på social träning i uppklätt format och lite av den galna familjen.

             

Jag har lärt mig kasta mig ut ur Terranon när gubben kör! Det är viktigt att kunna. Torrtränade på gården först medans bilen stod stilla. Sen for vi efter en mindre trafikerad väg. Jag liksom halvstod upp med bildörren öppen och sen när gubben ropade "Go Go Go" kastade jag mig ut. Försköker nu få till det hela med en snygg rullning för att sen komma upp på fötterna. Det tar sig! När man kan få användning för detta visar sig säkert för jag vill verkligen utveckla denna förmåga.

Sen det här med snön och södra delen i vårt land... Eftersom fru Persson ansåg vi skulle sälja snöslungan för att få tillbaka en form av ekonomi, blev maken så glad över att jag ens tänkt ekonomi så snabbt som ögat var snöslungan på blocket. Vet ni, det blev budgivning och snöslungan ser ut att hamna i Danmark! Vi är förvånade och full i skratt. Här i norr säljer vi kvastar, spadar dyrt till stackarna i söder som fått  snö innanför skorna. Fast jag kollade på youtube att danskarna har fått mer än snö i skon...Vilka snövallar- där ligger vi i lä. Vi har minst snö här uppe tydligen. Fast i dag kommer det lite snö för att jämna ut lite. Ids inte ringa tidningarna över att vår infart drevat igen. Ringer nog en man med traktor istället. Det borde sörlänningarna lära sig att expressens journalister inte har en snöslunga med sig.

                  

 JAG VANN PÅ POSTKOD!! Tro nu inte det blev så pass jag kan dela med mig men jag anser nu jag har ett par tusen "över" och det här med pengar är nog inget bra egentligen. När jag har ett par tusen går min hjärna på högvarv hur jag på bästa sätt ska kunna göra slut på dem. Det är egentligen bäst när jag inga pengar har för då behöver jag inte fundera. Fast jag kanske ska gå på Lindex, det vore ju likt mig:) Fast jag har ju arbetskläder som jag kallar det, då kan Lindex vara bra. Ser inte bra ut om jag går i camoflage och flanellskjorta på Socialkontoret. Dessutom har jag "samlat vätska" under julen så jag måste köpa nya byxor..... Fast speglarna i provhytterna är ju gravt manipulerade bara för att man ska tröstäta ännu mer och behöva köpa ännu mera kläder. Det är ett grymt trick av köpmännen!

              

Jag har det fruktansvärt i vintertid när jakten går på sparlåga och när snödjupet gör det svårt att gå i skogen. Jag försöker hitta ett sätt att göra av med energi och framförallt fylla på energi utan att vara i skogen. Jag är villrådig! Skidor....oj det knyter sig i magen bara jag tänker på skidor. Tur är att jag har inga... I fjol lånade jag min 7 åriga sons skidor, det funkade bra! Men det gick inte så fort när längden var ofördelaktiga för fart och fläkt men helt klart fördelaktig för min föga förmåga att hålla balansen. Dessutom är ju vintertiden rent farlig för att irra sig vilse i skogen. Jag vet mina tillkortakommanden och hade tänkt vara med ett tag till. Jag tror inte GPS fungerar om det är dålig sikt eller snöar mycket. Signalerna stoppas liksom, det är min övertygelse. Skoterspår är opålitliga, vart är framåt och bakåt på ett skoterspår???

                  

Jag kommer nog att snöa in och vara fet, förlåt samlat vätska var det ju, och helt oregörlig innan det är barmark. Fast känner jag mig själv rätt hittar jag på något galet till slut och då lovar jag att rapportera.

Var rädd om varandra nu!