Tankar i stugvärmen!
Har tänkt en del under julefriden, ni som känner mig kan ana att det blir galet när jag tänker men nu kommer ett seriöst inlägg från tok Malin. När jag har mått som en övergödd toklycklig Malin under julen kan jag inte låta bli att tänka på dem som inte har det jag har. Detta inlägg vill jag ge till dem som kämpar med livet och kraven. Vill ge ett hopp om att alla kan förändra sina liv! Jag vill samtidigt tacka ni som finns för mig nu och då.
Mitt liv kom till en vändpunkt som var avgörande för mig och min existens för flera år nästan "100 år" sen. Då blev min utveckling att tillgodose mina grundläggande förmågor som att orka fortsätta leva. Ja så kan det vara, att ens orka djupandas kan vara smärtsamt. En del skulle benämna det som var då som "att nå botten" och jag var på botten men jag lyckades komma upp till ytan igen. Tack vare andra runt omkring mig proffessionella, icke proffessionella som trodde på mig, men det avgörande var att finna sin egen styrka att orka sparka upp till ytan. Jag tror inte för en sekund att jag är unik utan vi alla lever i trauman någon gång under livet. Ni behöver inte veta detaljer varför det var så här för mig men min uppväxt, tonår innehåller de flesta ingredienser som man skulle kunna kalla tragiskt. Ni som lever nära mig ska inte uppfatta detta som att mina föräldrar var roten till allt, nej nej så är det inte. Jag ordnade mycket av det tragiska själv på egen hand. Jag är övertygande mina föräldrarna gjorde vad de trodde var rätt och tack gode gud jag hann reda ut mycket innan min far dog. Min mor i dag är en människa jag respekterar och har varma känslor kring och säger det till henne så ofta jag kan. Jag hann även bryta mönstret innan jag fick egen familj och jag har fått många insikter under åren som gått. Jag tror inte jag blir en bitter fi**a.
Eftersom det här är många år tillbaka och jag når snart en "hedersvärd medelålder" så borde väl detta vara avlägset, historia? Jo på sätt och vis men jag anser jag skapar historia när en ny dag kommer (läs om meningen). Jag har ju naturligtvis fortsatt göra misstag och sårar människor ibland. Det är vår mänskliga lott även att säga förlåt. Jag lever inte i det gamla men vill minnas och reflektera över vad jag var då och vad jag är nu. Detta är oerhört viktigt när jag möter "dig" i mitt arbete, att känna igen och förstå. Fast ibland kan det bli svårt att hålla fokus när jag känner för mycket- då kan man inte hjälpa någon. Nej jag måste vara steget före och inte låta mina känslor ta över men det är inte detsamma som att vara känslokall.
Man kan vända det negativa till det positiva och det är vad jag försöker göra när jag tänker på det jag ställt till med tidigare. Se man förbi själva situationen och ser hellre det som blev resultatet kan man kanske hitta något som blev positivt. Exempelvis att vara en missbrukspersonlighet innebär att hela tiden tangera på gränsen även om man slutat med kemiska substanser. Att leva livet rekordsnabbt och allt du provar på upptar hela din existens. Jag har snubblat ibland över mina egna ben när jag kämpat till perfektionism men kan samtidigt tacka min högskoleutbildning, mediumutbildning, jägarexamen (inklusive skyttet) etc när jag försökt nå målet rekordsnabbt. Samtidigt har jag "åkt dit" utifrån min personlighet när det gäller mat/viktnedgång som sedan slutar i att jag är på gränsen till sjuklighet. Eller när jag skulle ha ALLA rätt på tentorna, hade jag inte det så var det ett misslyckande. Jag måste hela tiden vara medveten om mina egna fällor. Jag vill vara bäst, snällast och kärleksfullast men om jag hela tiden försöker så kan det bli motsatt effekt. Tror ni jag var särskilt kärleksfull när jag hade kravet att ha alla rätt på tentorna???? Jag har nu insett att lagom är bäst, typiskt svenskt och tråkigt men helt klart hälsosammare för mig. Lagomt kan bli trevligt och visst kan jag sladda lite extra med bilen och bli så där crazy! Eller smyga farligt nära björn. Skriva texter som får andra att le. ADRENALIN är väl naturligt?!
Jag har varit ensam och djupt olycklig men har vänt på hjulet och ibland rullar hjulet för snabbt men har hittat åt handbromsen. Jag drar i handbromsen och hittar tillbaka. Mitt egna val har gjort det möjligt. Vet ni hur enkelt det kan vara? Jag tog först hjälp av andra* för att sedan kunna göra egna kloka val. Ensam klarar man det inte men själva grovjobbet måste man göra själv. Kavla upp ärmarna och hugga i. Sedan snabbare än vad man tror kommer förändringen steg för steg. Idag har jag familj, villa och hundar. Jag har vänner och ett arbete. Mina sk extra ordinära sinnen har jag accepterat. Jag är nöjd! Man få vara nöjd i Sverige. Jag lever långt ifrån överflöd i matriella ting kan kanske bero på att jag har ingen ekonomisk yen utvecklad än. Jag kanske inte får all kärlek jag behöver av andra men jag kan ge desto mer. För det ligger på samma konto att ge och att få! Det vill jag unna "dig" som går på botten. Titta uppåt då ser du ytan! DIT SKA DU!
* Vilken hjälp man väljer är högst indiviuellt man måste kanske prova olika vägar innan man hittar rätt. Men den röda tråden är att det hela tiden handlar om att man själv gör arbetet. Jag provat samtalsterapi i omgångar, behandling och personlig utveckling. Viktigt att man hittar rätt person som kan lotsa en framåt i början. TA DET VIKTIGASTE FÖRST! (överlevnad är ett benhårt krav)
Jaha vad menas med att vara kvinna?
En djupt inrotad kvinnlig egenskap har jag upptäckt och när det nådde mitt medvetande blev sanningen väldigt svår att bära..... När man kör bil i lugn och ro, musik på hög volym och allt känns så bra! Jag löser problem och känner mig stark, har hunnit planera upp dagen i huvudet. Det jag ser i ögonvrån gör mig stel av fasa, andningen ökar och pulsen smattrar mot halsvenen. Jag kör vidare och tänker att jag såg nog fel i ögonvrån. INTE NU får detta hända! Trevar efter mobilen letar efter numret I C E (In Case of Emergency). Sansar mig och vrider huvudet och tittar på det jag såg i ögonvrån, face the fear! JAPP nu är det bekräftat, bränslelampan på bilen lyser, fattar ni! Hur ska jag komma mig ur detta otroliga faktum att bilen måste tankas?? Jag har händer som halkar på ratten p.g.a handsvett som bryter fram. Min hjärna går på högvarv hur jag ska kunna smita undan. Jag kör genom city och ser OKQ8 skylten förvandlas till en döskalle och bränslepumparna har förvandlats till JÄTTE bläckfiskar. Jag sväljer 10 ggr och överväger att svänga in och bara göra det fruktansvärda! Jag förmår mig inte!! Utan jag tar mig till min mans jobb, smyger in och snor hans bilnycklar och tar den bil han har och byter den mot min. Puh! allt gick bara bra jag fick tag på nycklarna. Han märkte nada! Nu ska jag fly fort som en gasell undan ett hungrigt lejon. Sätter i nyckeln i tändningen och vrider om och med plattan i botten flyr jag och känner mig stark. Tills jag vrider på huvudet till höger....Bränsle lampan lyser även här!!! Nu är mitt liv i totalkaos och kämpar med gråt och bävan i halsen. Det plingar till i mobilen, sms: "Älskling du tankar väl innan du far hem, puss gubben".
Ni ska veta att det var svårt att få ner denna text, jag har fått ta det i omgångar. Nu vill jag påstå att jag är kvinna trots allt: VÅGA VÄGRA TANKA BILEN borde bli en grupp på facebook.
Som motpol till ovanstående illustration tänker jag ge er ett annat smakprov. Det här allvarligt sant och jag vill varna känsliga läsare.
"Fru Persson känner sig lite smått crazy denna eftermiddag. Det är fredagkväll och hon känner sig så där extra åtråvärd. (på jaktspråk är fru Persson "åt ox`n" eller "brunstig"). Hon har inövat sensuella rörelser och nu har hon kommit till steget general repetitionen. Nu ska även utstyrseln på och det är ju egentligen att vara "nästan" naken om fru Persson förstått det hela rätt. Hon har studerat kvinnomagasin och tv 3 reklam och tro sig nu veta hur en sensuell kvinna ska te sig. Det som var helt klart svårast för fru Persson var att välja färg på sitt "neglekt" (negligé) eller vad det heter. När hon sitter på online shops heter inte färgerna svart, vitt, rött etc, nej det heter camel, cayenne, ebenholtz etc. Varför kan man undra? Ja hon valde färgen som var mest djurlikt, leopard. Fru Person fick en glad överraskning när hon fick hem varorna. Nåja alla tillbehör till denna kväll fanns inom räckhåll nu. Nu gällde det! Hon krängde av sig understället och camoflage byxorna, med seperation i hjärtat la hon sina favorit kläder bakom soffan. Den där deodoranten som visas på reklamen var svår att hitta, inga fjädrar alls kom fram när hon lyfte på korken! Nåja det fick gå ändå. Inte för att vara elak med fru Persson så kan man väl på ett fint sätt säga att hon är lite kurvig om man jämför med kvinnorna på TV 3. De kvinnorna har ju helt klart svårt att få ihop matkassan. Fru Persson har råd att äta!
Nåja det var nu det gällde och Fru Persson hade lagt make up förr så det gick bra, svårast var trutmunnen. När läppstiftet var på plats blev munnen stel och hon tyckte själv att hennes mun stod ut som på abborren på 1kg hon drog upp i somras. Inte kunde hon prata heller men det gjorde ju inget, för inte hade hon tänkt ha en samtalsstund med sin man. Hon kollade in sig själv i spegeln och undrade om män var kloka om de tänder på detta?! Vad hon då kanske inte tänkte på var att andra kvinnor har bättre förutsättningar att ikläda sig i dylika ting som ska få männen på fall. Nu var det bara skorna kvar, hon hade fått låna ett par av en god vännina. De skorna hade ömkliga klackar och minimala slejfar som skulle fästas ihop, inga knytband här inte. Efter 48 min gav fru Persson upp och tog helt enkelt kängorna på, för hon hade sett på bild att det var möjligt!
Hon intog sin plats i soffan med en silkig kall tyg bit på sig. Mannen kommer hem och ropar "nu är jag hemma", hennes replik blev endast ett pip p.g.a läppstiftet. Men han hörde pipet och stegen närmade sig vardagsrummet. Han stannade till och liksom stirrade förskräckt på det han såg! Han kom fram med stormsteg och fru Persson hann tänka "detta funkar verkligen". Han sätter sig brevid med en bekymrad blick. "älskling har du haft en jobbig dag, du ser inte pigg ut". Eftersom hennes mun var förstenad av läppstift kom bara ett guturalt ljud fram. "Nej Älskling, nu bäddar jag i säng dig, du är blank i ögonen och har säkert feber". Så i säng kom hon, som var en del av planen, men inte under 2 täcken och en man som kom med en te kopp i handen i stället för att hålla sin "sensuella" fru sällskap i en renbäddad säng med rosenblad på kudden. Rosenbladen kommenterade han som sådant: "Vad har hundarna nu tuggat sönder?"
Så fru Persson lärde sig att aldrig mera göra sig till och hellre vara den hon var. Det innebar helt klart större chans att få inta en brunstperiod som sig själv än att låtsas vara en svältfödd modell från tv reklamen! För hennes man hade ju i så fall valt helt fel kvinna, vilket han påstår inte ha gjort. Trots att hon har svårt med kvinnliga "till salu attribut" och vägrar tanka bilen!
En historia- kanske ett härligt minne??
Denna historia kan vara sann man vet inte så noga. Jag återberättar den från en mycket säker källa och ni som läsare får avgöra om det finns någon substans i den.
En glad familj skulle ut och semestra i slutet på Juli. Det skulle bli trevligt och man packade bil och husvagn. Det fanns en hund med också som såg måttlig road ut över familjens planer. Det var en resa på ca 50 mil enkelväg och man skulle bo på camping. Bilens baksäte var en aningens för smalt som infriade till diverse små gnabb mellan de 3 barnen i åldrarna förskola- högstadiet.
Mannen och kvinnan var på relativt gott humör men det fanns en liten spänning mellan paret. De satt under tystnad och bara inväntade att barnen skulle komma till ro i baksätet. När det var någorlunda tyst och skor hade slutat hamra mot sätet uttrycker mannen "kom du i håg att låsa och stänga spisen"? Vad var det för fråga tyckte kvinnan, om det var glömt vad skulle de göra åt det nu när de kommit halvvägs. Typiskt nu hade kvinnan målat upp det värsta scenariot i sitt huvud, så nu var det bara att sopa ihop aska efter deras ägodelar när de kom hem. Kvinnan sa inte mycket då för hon kände en viss irritation från sin man när han försökte manövrera över eckipaget till den rätta filen som skulle ta dem till turistmålet.
Just när han låg i rätt fil och enda filen för övrigt utropar den yngste sonen "Jag är pinknödig nu". Kvinnan stirrar ut över vägbanan och ser att det är mitträcken och sidoräcken så långt ögat kan nå. De låstades inte höra efter andra påståendet men efter tredje när sonen skrek "pinket kommer nu". Kvinnan som är trauma utbildad fiskade upp en PET flaska och gav till sonen. Som skrek "jag är INTE törstig". Nej du ska pinka i den för det går inte stanna nu förklarade kvinnan. Så han lirkade in den lille i flaskan och lättade på trycket. Tonårsdottern skrek " det här för f-n inte sant, jag får gå i terapi för det här". Kvinnan lovade ställa upp i en kommande konfrontation om si så där 7 år när hon skulle upp med barndomen på skrivbordet hos en timavlönad terapeut.
Allt lugnare blev resan och inga större problem. Familjen unnade sig med lite skönsång och gissade vart mötande billister skulle på sin semester. Förslagen haglade tills tonårssonen sa "har ni tänkt på att det är bara vi som verka vara på väg dit vi ska?, Alla andra verka vilja därifrån"? Jo han hade en poäng där. Vi trodde ändå vi skulle få en bra resa dit vi skulle.
Väl framme var det ett tältande par och 5 husvagnar på campingen. Stugorna var fullbelagda och placerade i en hästsko framför receptionen och serviceanläggningen med toaletter, duschar etc. Varför just detta beskrivs kommer ni snart bli varse om. Familjen var ganska trötta och möra efter resan för det var ju naturligtvis under den hetaste sommaren och deras klimatanläggning i bilen var så klart ur funktion. Men tacka familjens överhuvuds tillkortakommanden att INTE laga klimatanläggningen för det var den hetaste sommaren sedan 1902 till mångas glädje.
Familjen installerade sig och denna familj var lite unik än andra campare när husvagnen skulle backas på plats. Mannen fixade detta UTAN att kvinnan vinkade och gjorde teckenspråk för att vagnen skulle rattas rätt. Ej heller hade de likadana träningsoveraller. Vagnen var på plats och alla drog sitt strå till stacken. Ungarna var relativt nöjda för det fanns en del att utforska så de for på egen tur medans mannen och kvinnan tände grillen och fixade en grillbuffé.
Kvinnan fick för sig att ta sig en dusch innan middagen för hon hade lärt sig att duscha på kvällen för att inte hamna i köbildning när alla Qvinns skulle morgonduscha och måla sina ögonbryn. Sagt och gjort, två 5:or borde räcka. Ni vet ju att man måste ha mynt med sig när man ska duscha på camping. Så hon morsade på mannen att hålla koll på grillen medans hon tog en snabb dusch. Hon tänkte ta mobilen med sig men tänkte sen att det var onödigt för den blir bara blöt och i värsta fall glömmas kvar.
Ni minns väl hur serviceanläggningen var placerad? Bra ni hänger med. Väl framme sitter alla stughyrare ute på sina små altaner och njuter av den fina sommarkvällen. En del har en öl i handen, andra ett plastglas med något gult blask i, fick tankar på vår petflaska i vår bil. De nickar vänligt till kvinnan som ser utrustad ut för att ta sig en dusch.
I all sin hast när kvinnan rafsade ihop handukar, duschgrejor upptäckte hon att hon endast fått med sig två mindre handdukar, frimärkes storlek, men det fick gå ändå. Sina femmor höll hon krampaktigt i handen. Tur var att hon hade duschrummet för sig själv, inte konstigt för det var ju en skön kväll ute och många valde att spela UNO och dricka något läskande i olika grader av alkoholhalt i vita plaststolar intill sina små stugor.
Väl i duschen tänker kvinnan att hon rationaliserar och stoppar bägge mynten på en gång i automaten. Det står något på en handskriven lapp "2x5 eller 1X10". Hon tvålar sin hela sig, håret också. Skönt att få tvätta av sig resdammet. PLÖTSLIGT låter det klick och vattnet slutar rinna. Nåja tänker kvinnan hon väntar någon sekund, det tar väl ett tag innan nästa femma trillar ner.....hon väntar, hon väntar och tvålen svider i ögonen, håret fullt av lödder.
Kvinnan inser faktum att vattnet kommer inte igång igen. Vad göra? Hon tänker ringa gubben och be honom komma till undsättning men kommer i samma tanke på att mobilen ligger på hyllan i husvagnen!!!
Några olämpliga ord bryter fram ur kvinnans hals och blir näst intill rasande. Vad är det här??? Ska man behöva utsätta sig för detta. Hon tar sina små frimärken till handdukar och fäster fast dem på de mest genantaste delarna på kroppen. Öppnar dörren ut till camping idyllen där allas blickar når kvinnan i dörröppningen med lödder överallt och två minimala handdukar.
Hon undrar om hon ska gå till husvagnen 150 m bort eller till receptionen 20 m bort. Hon tar mod till sig och går till receptionen. Ett sorl utbryter vid campingstugornas altaner. Hon låtsas vara världsvan och går utan att vända sig om, som det här är inget konstigt alls. Att ta sig en promenad med tvål lödder gör ju huden mer elastisk, det visste ni inte kanske. Väl där inne sitter en man och glor först och lyssnar på kvinnans falsett och stirrar samtidigt på hennes utstyrsel. Till slut skrattar han så han blir dubbelvikt och öppnar kassan ger kvinnan en hög med femmor och säger mellan skratt attackerna. "Inte la du väl i alla femmor samtidigt??"
Utan ett ord går kvinnan ut igen mot duscharna. Väl ute får kvinnan stående ovationer och applåder. Hon vinkar med ett stelt leende och försvinner in i duschutrymmet.
När kvinnan kommer tillbaks nyduschad till familjemiddagen frågar mannen " vilken tid det tog, men nu känns det väl bra att fått duscha". Kvinnan blev stum och lät händelsen passera som en revy framför ögonen, sen kom det befriande skrattet som nådde alla campingens fyra hörn. Familjen skrattade och dottern utbrast "undrar vad min framtida terapeut kommer att säga om en styvmor som gjorde en nakenchock under min mest kritiska fas i livet?"
Hur det sen gick under denna husvagnsresa förtäljer inte historien men ryktet säger att de har införskaffat dusch till husvagnen och kvinnan har sytt ihop ALLA badlakan till stora sjok "uti-fall-att".
Tänk på att ta vara på ögonblicken där du tror du befinner dig i en komedi!
Var rädd om varandra och ta tillvara enkelheten, en femkrona kan förändra ditt liv!
Jägar Malin är sjuk!
Men här är jag och liksom knyter näven i frustration och vill ju dela detta magiska ögonblick det blir när det tar i! Det är nästan som när JAY SMITH entrar scenen, man stannar i rörelsen och får något vildsint i blicken. Oftast glömmer jag bort att jag är endast 1.60 och ska springa i kapp. Det händer att jag blir så ivrig att jag hoppar som en hejarklacksledare. Tofsarna fattas bara, det ekar mellan bergen "HEJA HEJA TA DEN TA DEN HEJA HEJA"! Tror ni drevet passera mig då?
Min man är lite mera cool. Han lägger in snusen och tittar uppmärksamt åt de hållet de drar. Till mig säger han: "lugna ne dig".
Då det är barmark är jag snabbaren än gubben, jag liksom flyger fram över stock och sten. Då blir jag väldigt mallig. Tills jag tittar mig omkring och vet inte för en sekund vart norr och söder är. Men vet ni jag är bara så TOKLYCKLIG i skogen. Jag är tillbaka till det ursprungliga och inget kan oroa mig. Jag försöker vara i skogen på dess villkor. En del kan tycka det blir dubbelmoral när jag kan ha med mig gevär och ta ett vilt med mig hem. Jag ser det inte så konstigt att vi använder av oss av naturen på respekt fullt sätt. En uråldrig tradition.
Jag kan lika gärna låta haren löpa om solen gnistrar så fantastiskt och snön ligger tungt på träden. Då är upplevelsen den stora och inte skottet. Eller när hundarna hade räven framför sig och jag fångade ögonblicket och blev stående. Räven sladdade iväg, jag lyfte på kepsen åt räven. 1-0 till räven.
Björn är ett vilt som jag har stor respekt över och är i särklass det vackraste viltet i vår skog. Tyvärr är jag inte rädd och vill gärna komma så nära man kan. Jag har lyckats spåra björn så han frustade åt mig. Såg han aldrig men jag vände mig om och underläppen darrade en aning då jag insåg det var ett antal 100 m till bilen. Jag har lyckas se björn 2 ggr och en gång tror jag han sprang över vägen men är inte säker därför räknar jag inte det som en tredje gång.
Jag kan gå en hel dag bara jag är i skogen. Det är något som vi människor behöver att hitta tillbaka till det vi är, för mig hjälper skogen. Där vi inte har några krav på oss. Jag får se så mycket, att se en räv kull busa eller se när kungsörn flyger över huvudet. Tala om man känner sig liten då. Att se en kalv dia sin mor älgko.
Jag längtar mig ut till skogen som ni förstår av detta inlägg.....
FREDAG och lite andra tankar!
Det är fredag och det är alltid en trevlig känsla. Då har man gjort sig förtjänt av att slappa framför tv:n och äta godis. Vi följer med idol och har favoriten Jay Smith som de flesta av er. Jag tyckte om Linnea och tyckte det var skandal hon åkte ut. Denna fredag kan det bli hämtpizza till middag när mamman i huset inte orkar laga mat.
Jag hoppas ALLA pub besökare får en rolig kväll och jag är väldigt sur att inte kunna vara där i kväll. Vi har bya pub och live rock band. Det brukar bli väldans trevligt.
Min mamma- en livlina i vardagen! Hon hämtade min lille son på skolan, hämtat ut medicin till den äldre sonen, fixat allt möjligt nu när jag är sjuk. Min äldre son har ADHD, tack och lov! För han har en stark förmåga att få familjelivet intressant. Jag är INTE ironisk nu. Det är sant! Han förgyller vardagen. Självklart är man trött och orolig jämt men vilka tonårsfärldrar är inte det?
Jag minns för några år sedan när vi inte visste att han hade ADHD så var det lite bök och stök runt omkring oss här i vår by. Han fick ut det mesta som hände och visst var han skyldig ibland men inte alltid. Jag minns att jag blev som en lejon mamma och skulle kunna vakta honom med mitt liv. Jag fick till mig att jag har misslyckats med fostran och att det var anledningen till att han var som han var. Eftersom jag inte är rädd för kritik eller egen rannsakan så minns jag att jag tänkte "om det berodde på min oförmåga vore det ett enkelt problem- då behövde jag bara lära mig, ändra mig".
Jag har säkert ändrat mig och har lärt mig massor men när vi fick en förklaring över min sons kreativitet utan gränser blev det ett faktum. Min son har extra förmåga som jag vill kalla det. Han kan inte bortse/koppla bort ett enda intryck i en situation. Tänk er själva att ni uppfattar precis allt! Det kan man vända från ett funktionshinder till en förmåga. Tänk om han använder detta på rätt sätt sätt kan han uppfatta saker som vi inte ens tänkt på. Inte konstigt att han har koncentrationssvårigheter! Inte konstigt att han är utslut på ibland. Så vad alla må tro sig veta om denna "mode diagnos" ADHD så vet jag att det behöver inte betyda att de har stora problem. Det är ju vi som inte förstår som har problem. Kanske får vi en diagnos en dag!
Nu till något annat, vi har nu äntligen fått beskedet att företaget fått tag på ny mattläggare så nu arbetar man i vår osaliga toalett. Jag har tillförsikt.
Nu ska jag lägga mig en stund innan jag ska hämta min lill kille som blir bortskämd hos min mamma! Väl unnat att morföräldrar får en sådan roll.
Ha det bäst!
