Här händer det saker!
Vill bara dela med mig till mina läsare och nå er "smygtittare" med detta inlägg. Jag har tänkt! Det är ju något som ska uppmärksammas alldeles säkert. Jag börjar med lite lättsinnlig fakta med att jag sökt nytt jobb och vill ha det jobbet jättemycket. Har även börjat räkna ner till vi hämtar Tiina, stövar - Tiina! Vi åker ner till hälsingland och hämtar en mycket fin finnstövartik. Få jag tillåtas vara lite "mallig" och meddela att det här är en fint framavlad donna som kan bli en "amazon stövar". Tänk er jag "likt en amazon" smyger med min "amazon stövare" längs efter en hyggeskant:) Jag har inte så höga förväntningar, om jag och Tiina vinner stövar sm en gång få man väl va nöjd! Jag vet att mycket kan hända och att det finns inga garantier för något. Men vadå jag har en FINNSTÖVARVALP snart!! Behöver jag säg nå mer???? Nej just det.
Nu är jag mera seriös och vill börja med att säga: Jag dömer inte någon och vill inte hänga ut någon utan jag utgår i från mig själv och mina upplevelser. Jag måste klarggöra min nuvarande ståndpunkt och insikt. Detta är baserat på "min" fakta och ni läsare få tycka/tro vad ni vill men vill ödmjukats påminna om att detta är inget debatt forum. Lämna gärna en kommentar men gör det konstruktivt. Jag har rannsakat, upptäckt och varit förtvivlad.
Jag är inget "MEDIUM" längre, jag är inte "synsk" längre. Skulle vi mötas för första gången skulle jag säga att jag är "Malin Persson" och det räcker. Jag har aldrig haft avsikten att lura någon eller "tjäna" pengar, det säger jag med hela mitt hjärta till er jag tidigare träffat i "medium sammanhang". Till mina mediumvänner säger jag "älskar er men jag går vidare". Ni som är vänner till mig kommer att acceptera mig och mitt beslut. Vi kommer kunna skratta och umgås som tidigare. Vi behöver inte ha samma existensiella tro men vi kan ödmjukt respektera varandra och acceptera att vi tror olika.
Har aldrig velat styra någons liv, ge förhoppningar och/eller "lova" något. Det var det som hände när jag träffade människor, kanske träffade jag dig? Jag blev mer och mer skeptisk till vad jag upplevde i dessa sammanhang och även upptäckte medvetna bedragare från samma "bransch" som jag skulle "förespråka". Här kom etik och moral in. Det finns medvetna bedragare som ägnar sig åt "Cold Reading" (googla på det om du inte vet vad det är, har nyss lärt mig det begreppet själv). Kanske hade jag ägnat mig åt Cold Reading utan att vara medveten om det?? Vill snabbt understryka att jag har en övertygelse att de flesta av mina "mediumvänner" vill uppriktigt hjälpa till och har ett ärligt uppsåt med vad de gör. Många känner sig lyssnad på och bekräftade, tycker det är en bra "hjälp". Vi har alla förmågor för vi är unika! Det är upp till var och en. Jag vill bara berätta från mitt perspektiv.....Lyssna lite till...
Ni har förstått vid detta lag att jag provat livet och har erfarenheter. Jag är människa som du. Min önskan har varit att andra skulle få uppleva den egna kraften, processen när man arbetar med sig själv och utvecklas. Det unnar jag dig! Det som hände när jag "siade" var att jag "snuvade er på konfekten". Ni gick kanske och väntade på något som jag sagt skulle ske, eller så ville ni boka fler tider med mig för att jag skulle inge hopp. Kanske hade "knaftenhäxan" svaret på livets mening? Att jag kunde ge dig "meningen med ditt liv". "Att jag kunde få hälsningar från dina anhöriga från andra sidan". Jag upplevde att det var så, jag upplevde även att min energi tog slut. Att jag fick betala en bit av mig själv....
När detta uppdagades i min hjärna och hjärta blev jag förkrossad. Ville sluta direkt! Jag har haft en låg profil i drygt ett år då det gäller mitt "liv som medium". Övervägt, tvivlat och bannat mig själv. Jag vill stötta en medmänniska, vara en god vän och gå vid min väns sida mitt i stormens öga om så behövs. Men jag vill göra det med ovillkorad vänskap, kärlek. Jag vill möta dig med respekt och jag vill bli respekterad så klart. Kanske tappar jag respekten hos några nu men det priset får jag betala. Vill vara ärlig och samtidigt sprida budskapet att jag jobbar inte som medium längre. Kom i håg att ni kan själva följa hjärtats mening och har du en gudstro som jag lita på honom inte på "mig". Då har du hittat din källa redan!
Jag skulle uppskatta, om du får funderingar som inte du får svar i detta inlägg att du kontaktar mig. Jag kan dela med mig mera ingående om mina upplevelser som jag inte ville dela här. Känns "för privat" på något sätt....ja du förstår. Har du vidare funderingar att "utveckla dina förmågor" så skulle jag gärna vilja ge dig ett ord på vägen. Du vet väl att du behöver bara vara dig själv? Du har tillgång till "källan" om du vill. Vi måste lära oss att vara här och nu och inte i framtiden.
" det bästa med framtiden är att vi skapar den själv"
Var rädd om dig och varandra! ♥
Vårbrunst och trimmade biceps
Trodde ni jag hade försvunnit in i "anabola dimman" och bara tränade? Nej nej jag är fullt levande i nuet och våren spritter i kroppen, eller? Jag kan bara tala om att jag är tränad nu, så här tränad har jag aldrig varit på läääänge. Sen är ju allt relativt. Få nu inget hopp att ni ska få sig mig lättklädd i en fitness tidning och spänna musklerna utan jag är nog så att säga en "vardagsmotionär" med vissa önskningar. Tyvärr syns det inte lika mycket som det känns utan vill ni verkligen få en uppfattning måste ni be att få känna på överarmarna eller be mig jonglera med bildäck. DÅ fattar ni. Jag måste inse att det är känslan man får vara nöjd med inte det estetiska vid mina år.....
Tänker dock inte uppehålla dagens blogg kring detaljer kring mina framsteg utan ni ska få en helhet presenterad. (Dock ska ni fortfarande veta att träning är inte kul, inte det minsta.) I denna helhet finns både hopp och förtvivlan. Hopp om att få inträda en actionscen likt Angelina Jolie med stram hållning till förtvivlan att på sin höjd få gestalta sig själv sittande på en ryggsäck med en varselväst intill en hyggeskant tuggandes på rökt fläsk. Nåja vi får inte släppa våra drömmar! Om jag inte fick vara tokig, orealistisk och impulsiv vore Persson inte sig själv.
När våren får oss att le i mjugg och flinande galet mot vårsolen kan en och annan känsla komma fram. Vi börja så frön både bokstavligt och bildligt. Vi förväntas oss en stor skörd och rikedom. Vi vet att nu kommer ljuset, nu kommer alla känslor på en och samma gång. Vi kan till och med få för oss att vi kan förföra och börja med ett beteende som kan efterliknas i djurvärlden. Om någon månad börjar grannarna gräva i backen, gropar här och där. Det sägs att man ska utöka med "ölandstokar" och annan fägring som "mys Ernst" har presenterat i ett saktmodigt program "i min stilla trädgård". Jag vet nog vad dessa gropar står för, jag har sett det själv på nära håll. Så kom inte och urskuldra er. Det här är ren och skär förberedelse inför vårparningen! Jag har ännu inte sett nån granne urinera i gropen men jag hinner ju inte se allt heller.
För att inte tala om alla som letar fram dansskorna (med vita sulor) och man säger, "det är så kul att dansa och träffa vänner!" Jo jo jag vet nog. Det här med "dans" är en nyckfull aktivitet som kräver att man har ett tränat öga för att kunna se det bakomliggande syftet. Här refererar jag återigen till djurvärlden, har ni sett hur ett orrspel ter sig? Det är revirtänkande, tuppar som bröstar sig, honor som åmar sig och vill ha den största tuppen. Det blir en del slagsmål och blodvite. Det är ju precis som på en "dansgala" om ni tänker efter.....
Ja vad ska man säga om våren hädanefter när jag liksom skalat av "era" beteenden så här. Kan ju bara tala om att jag har inget trädgårdsintresse eller är särskilt dansant men har ändå fött 2 barn. Så det finns undantag eller så är jag smartare än andra och döljer min brunst. Vem vet, vem vet:)
Ja jag kan bara konstatera att mitt nyvunna hälsotänk har rubbat mina cirklar en hel del. Kan inte för mitt liv begripa vad som tagit åt mig. Jag tränar och vill få muskler och styrka likt en amazon. Kanske det är en kompensation för jag inte gräver gropar på våren. Vad tror ni? Kan ju berätta att jag fick en konstig känsla i kroppen när jag var på gymmet sist. Jag och gubben tränar ju tillsammans och vi resonerar samtidigt en hel del. Vi kan avhandla många saker som vardagsbestyr och ekonomi. Ja när ekonomi kommer på tapeten öser jag på mera vikter och säger högröd i ansiktet "kan inte prata just nu". Nåja det här var en ganska "tyst" träning när min man ökade på vikterna. Han stod där mitt på golvet och hantlade på. Då ser jag hur hans biceps jobbar, ser hur de spelar under tröjan och hör hur han stånkar. Jag stannar liksom upp och det började gå upp för mig vad jag såg. Skit pomfritt!!
I allafall den där känslan jag upptäckte, kom som en total överraskning. Kanske blev jag rädd men om sanningen ska fram letade jag fram jordspaden när jag kom hem......
Nä nu ska jag inte störa er längre en dag som sådan! Planera flitigt era trädgårdar nu och boka nästa dansgala.....
Var rädd om varandra ♥♥♥
Så här känner jag mig!
Det här är den skranka verkligheten!TRÄNINGSTIPS FÖR DEN KRÄSNE!
Här kan rapporteras att Fru Perssons hälsoblogg uppdateras till en aning högre nivå. Idag ska jag avslöja mina bästa träningstips! Jag börjar på nybörjarnivå och ska allteftersom höja nivån. Redan idag kan heta tips avslöjas för dig som vant dig att svettas ymningt! Känner du dig som nybörjare eller har du hållit på med träning som en naturlig ingrediens i ditt liv? Det spelar ingen roll!! Här kan du hoppa på tåget oavsett. YEEEAA!
Att träning ska vara roligt säger alla och man hittar i träningsmagasin olika övningar där alla ser ut som de vunnit på postkodslotteriet. Här lovar jag att inte ljuga! Träning är inte alls roligt, inte ett dugg! Bara så ni vet, låt ingen lura er. Det är då det första jag vill lära er! Att känna igen bedragare i denna kultur kan vara lite knivigt. Ni kommer gång på gång bli lovad ett bättre liv om ni går just på deras träningspass. Det är ju sååååå kuuuuuul!! Vad är det för för roligt att tro sig hamnat på balett-akademin och dessutom ska samtidigt jonglera med hantlar.?? NÄ just det.
När den kvinnliga träningsledarens outfit gör att du lätt får kramper i ögonloben och du inser att denna fagra skapelse torde nog inte vara annat än en illussion. När hennes falsett ökar och du tvingas in i masspsykosens mångfald vill du trycka på nödbromsen. Har du riktigt tur hamnar du längst bak och kan skåda detta fyrverkeri så om inte förr, vet du att detta är inte ämnat för mulliga klimakterietanter. Om du våga möta ledarens blick så kan man lätt tro hon glömt sin ADHD medicin. Jag har erfarenhet hur det ter sig när man inte medicinerar för denna åkomma på nära håll. Så lita på mig nu!
Nu spolar jag fram lite i min rapporterring till MINA framsteg. Så här ser min vecka ut gällande träning:
Måndag: Gympass ca 45 min
Tisdag: Stavgång ca 40 min + rygg och mage
Onsdag: Gympass ca 45 min
Torsdag: Stavgång ca 45 min +rygg och mage
Fredag: Gympass ca 45 min
Lördag: Här släpper jag ut reptilen ur mitt inre och tänker bara på föda, sömn, fortplantning och GODIS
Söndag: Stavgång ca 1 timme + rygg och mage
Ja och så cykling 1,5-2 mil.
Sluta inte läsa nu!! Jag är inte ute för att lura er. Detta kan ju se lite mycket ut nu men kom ihåg att jag är ju lite skadad- dit det bär, dit bär det med råge. Det här är inte alls betungande nu när man är inne i det men jag säger inte att det är kul! Inte alls "SÅÅÅÅ KUUUUL" att träna! Det är inte kul att vara svettig! Det är väldigt obehagligt faktiskt.
Jag började ju någonstans eller hur! Jag kan ge lite enkla tips hur ni kommer igång. Ska försöka göra det liiiiite kul iallafall.
All träning ska repeteras typ 3x10- det har ni säkert läst på något "anabola forum". Jag ger er rådet börja med ZELDA WII! Här ska du repetera ökenmostret 3 ggr och du börjar först med sittande fäktning. Förslagsvis ha du andra armen bakom ryggen. Byt sedan arm osv. Du kan variera detta beroende vilka "muskelgrupper" du vill träna. Nu när jag spelar ZELDA står jag med böjda knän i 90 grader och jag vill lova då tar det på lårmuskeln!
Sen kan du avancera när du känner dig redo. Då tar du hagelbössan och ligg plant på golvet och pressa uppåt. Kom ihåg 3x 10! Har du ingen hagelbössa- skippa övningen då! Vet inte annars.....Sen helt plötsligt står du i ett gym och ser ut som en stram actionlady och stönar! Ja så blev det för mig! Nu är jag i stadiet där jag måste linda handlederna för nu är jag lite för stark för min benstomme- hehehe:) Inte ett dugg kul men det inger respekt!
Ni ser man måste börja individuellt- all träning är till godo men inte är det då "kuuuul". Man kan väl kanske nämna positiva bi effekter med träningen. Ja okey så långt kan jag sträcka mig. Mina effekter är att jag orka mer och kan se positivt på att snön vräker ner och hamnar på insidan i min sko. Jag upplever att byxorna stramar mindre...- 6,5 kg! Tack för det säger jag allra ödmjukast.
Bryr er inte om vikten, jag ska ha muskler! Tänker er 85 kg muskler som inträder en offentlig lokal- det inger respekt! Asch! Så länge jägarbyxen går knäpp igen och jag orka dra fram haren själv få jag väl va nöjd:))) Älgen och Björn behöver jag inte dra fram själv som tur är så det kan ju inte bli ett mål i sig. Just det realistiska mål var det ju!!!
Sen till det sista och viktigaste! MAN MÅSTE ÄTA GODIS EN DAG I VECKAN! MAN MÅSTE ÄTA SEMLOR! Sprid bara ut det så gör det inte så mycket.
Va rädd om varandra ♥♥♥
ICA Gladiatorn!!
Summor av alla laster är konstanta! Just det! Riktigt så illa är det inte för mig som ovan men jag kan se skrämmande likheter. Jag föll för frestelsen, jag tyckte att jag behövde lite tröst efter en veckas hårt arbete och träning. Vad hände?? Tror inte ni kommer klandra mig alls när ni bli varse om vad som egentligen hände!
Jag är taggad, tränar och planerar varje steg. Jag ska ju hålla en normal på det hela så jag diskuterar med mig själv. Målbilden finns i mitt inre som är så realistik:) Jag ska hoppa från bilen i hög fart, rulla runt och upp på fötterna igen, lite lätt på huk spanar jag in i snåren vid vägkanten- en harajagägare på uppdrag. Vilken action!
Jag hör och ser allt, inget går mig förbi......Dream on, Dream on.
Det måste ha med denna vision att göra när jag kom på villospår. Jo så är det. Jag skulle handla på vägen hem. Jag tänkte bunkra upp förråden eftersom det var - 43 grader. Jag hade listan klar för mig och visste vad jag skulle handla. Vad jag inte visste var att Ica handlare har lömska knep. Jag visste inte att deras knep var så subtilt och uträknande, jag blev överraskad där på fredagen 15.45 helt ovetande gick bland hyllorna och kollade produkters kolhydrathalt. Jag blev lurad!!! Jag blev kränkt. Usch!
När jag passerade kyldisken efter jag plockat i kesella, jo kesella är bra när man tränar! Fast har ingen aning vad man ska göra med kesellan- ska man äta den medans man tränar? Ja jag antar man får göra som man vill, ni får prova er fram. Nåja där går jag i sakta mak och tittar i varukorgen och tänker att jag måste tagit fel vagn. Där låg ovanliga produkter som hade färglada färger och hade nog sitt ursprung från mellan östern. Nåja det här mitt nya liv. Mitt liv som sund och inte alltför rund. I en vänsterkrok på Ica hände det! Då hamnade jag i klorna på ett väsen med dess styrka som en gladiator. Där stod jag helt utelämnad och vågade inte göra annat än att lyda. Blev liksom en tomt blad i mitt inre och sen rasslade det till och när jag lyckades vrida mig ur skamgreppet insåg jag vad som hänt.
I vagnen med kesellan låg KEXCHOKLAD; TOBLERONE OCH EN OLW PÅSE!!! Jag var i chock, hade tunnelseende och hjärtat hamrade som en tvåtaktsmotor i sträng kyla. Vad skulle ni ha gjort? Jag menar hur lätt är det att stå emot en gladiator? Hallå, ni kan knappast klandra mig. Jag nästan sprang till kassan och lastade upp allt på bandet och vad ser jag, gladiatorn gör ett elakt grin och tummen upp och packar i mina varor. Jag vacklade ut från Ica och ni får lov att tro min enda tanke var att handla frukt och grönt men vad gör man när man utsätts för en gladiator? På ica dessutom.....
Fattar ni???!!!!
Nåja som ni förstår skulle ju min man aldrig tro mig om jag berättade denna osannolika händelse. Så där lätt vibrerande funderade jag i bilen hur jag skulle göra. Vad skulle ni ha gjort? Å kom nu inte och säg att ni skulle kasta godsakerna, nej nej den går jag inte på. Jo men jag kunde ju säga att jag handlade utifall det kom några gäster som hade barn. Barn behövde ju få lördagsgodis....Jo så får det bli men tänkte jag måste nog göra mig av med kexchokladen x 6. För det är ju inte särskilt troligt "familjen annorlunda" skulle besöka oss i helgen. Måste reducera antalet helt enkelt.
Jag tänker inte ljuga, tänker inte därför avslöja hur det kom sig när jag körde in på gården att chokladen hade reducerats till hälften. Jag har dock mina misstankar att en gladiator hade smugit sig in i bakluckan men jag håller det osagt annars verkar denna historia vara väldigt uppdiktad! Det vill jag absolut inte att mina läsare ska få för sig! Det vore skam på torra land.
Tänkte inte orda så mycket mer om min helg faktiskt. Jag har tränat trots ica gladiatorn och tränat Wii armen, wordfeud tummen lite extra på grund av kylan. Jag vill ni ska ta lärdom av detta, att ni inte ska klandra er själva om Ica gladiatorn dyker upp under er tid som sund och hälsosam! Nej gaska upp er och tänk: "en dag är jag starkare än Ica gladiatorn".....Jag har ömmande biceps och triceps och för att inte tala om bröstmuskler! Jag är på gång. Inte ska Ica gladiatorn få störa mitt mål! NEJ!..... så keep on baby!
Var snäll mot er själva ♥♥♥!
Hälsans tecken
En uppdatering om läget! Den är avskalad och baserad på fakta. Jag har entrat gym och haft svettkörtlar igång. Hittat ett lågbudget gym som innebär att jag kan flåsa, säga diverse runda ord och ej behöva oroa mig för omgivningen som på spegelklädda gym med Anna Skipper som hoppar på stället:)
Jag har gått ner 5 kg och är under 90 sträcket nu. Jo visst kan man tro att 90 kg är "mycket" men kom ihåg att det är ju längden som är bekymret. Va jag 2.10 va väl 90 kg inget att åma sig över. Nu är det så att jag har förmodligen ett sockerberoende och det artar sig så här ena året väger jag 70 och andra året väger 90. Har varit uppe i 115 kg. Jag är för socker tokig och kan inte inte behålla en trivselvikt särskilt länge. Om jag accepterar att jag är så här är det första steget. Kommer aldrig kunna lova att detta är sista gången jag kämpar ner dessa 20 kg igen. Däremot hade jag inte tänkt lura mig själv igen. Fru Persson kan inte bli smal men jag behöver väl inte vara i riskgruppen för att få diverse sjukdomar heller. För att citera mig själv: Jag har ju ingen avsikt att vika ut mig eller tro mig vinna en balett tävling så Fru Persson kan väl nöja sig med "lagom".
Lagom för mig är runt 70 kg, lagom för mig är att äta lagomt gott en dag i veckan, lagomt för mig är att kunna gå i skogen en hel dag, lagom för mig är att ha mindre värk, lagom för mig är att vara i bättre trim än en vanlig "medelålders..."
Men vadå lagomt? Det är ju liksom ett ord för mig som inte få plats i min natur. Jag vill ju gärna ha hög ambition i allt jag gör. Fast nu är det banne mig lagomt som gäller när det gäller träning och kostomläggning!!
Så jag tränar 3 pass i veckan under lunchtid, jag försöker promenera 3 kvällar i veckan men det blir oftast dagligen. Dricker Nutrilett men inser jag måste ha mer näring när jag tränar! Jag fyller på med proteiner. Sen har jag märkt en bonus effekt jag är inte lika sockersugen längre! Jag har inte lika ont i kroppen om man bortser från träningsvärken:) Jag har ju en rädsla att svettas och vara röd i ansiktet men det är ju inget bekymmer på gym för det vore ju mer konstigt om jag frös och var vit i ansiktet!
Sen kommer lördagen och jag köper lagomt gott. Undviker alla triggers som smågodis på lösvikt eller ostbågar. Jag köper alternativ men i begränsad mängd. När jag äter middag på helgen få det gärna va sås och kött men avrundar med efterrätt som innebär att sötsuget håller sig borta under kvällen. Efterrätt ska vara något sött och mäktigt!
Så mina kära läsare mina råd är enkla ni måste äta gott en dag i veckan! Ni måste kvällsfika om ni är hungriga! Ni måste vara snäll med er själva men belöna er inte med godis eller skrovmål. Nej belöna er med nya snygga jaktbyxor! Eller varför inte en ny hagebösa? Sväng in på jakt och trofé i Boliden när ni ha vägarna förbi, gå in och köp de där dyra precisions skotten eller fiskedraget.....
Ja skulle det vara så att ni inte jagar eller fiskar vet jag inte alls vad ni kan belöna er med:) Då måste ni börja jaga och fiska kanske....
Ha det gott och var rädd om varandra! ♥
Här vill jag presentera en hälsoblogg!
Sch sssss pust yea! Schhhhh sssss pust Yea! ÅÅÅÅÅÅÅ Schhhh jag dör!
Å kul att just du tittade in! Funderar du vad jag håller på med?? Jo jag står upp och joggar på stället med nya träningsskor, tights och bh top och naturligtvis med ett färglatt pannband. Tyvärr lägger jag inte in en bild på min nya outfit för julen är över och vill inte ni ska missta er att det är en reklam från mamma scans julskinka:)
Så här är det och det här är allvarligt sant men ni har kommit till till FRU PERSSONS hälsoblogg eller ska jag kanske spetsa till det ännu mera och säga att jag är "wildcardet" i Biggest Loser??? Har förstått att min blogg behöver en förnyelse och tätare uppdateringar så mina kära läsare ni ska få följa min resa från glatt övergödd till en stram action lady. Jag har en mycket realistisk målbild med detta och mitt föredöme är inte så långt ifrån mina förutsättningar. Nämligen Angelina Jolie!! Fast det kommer ju knappast som en överraskning för er som känner mig i vardagen.
Som med allt annat krävs förberedelser och rannsakningar men även en stor portion självinsikt. Detta har varit en djup hemlighet bevarad i mitt inre men jag har förberett allt till minsta detalj under en hel förmiddag. Tanken är att ni ska få ta del i denna blogg som är i hälsans skimrande tecken. Kommer att avhandla varje liten förändring och allteftersom kan eventuella bilder få vara beviset i denna ständiga förändringsprocess.
Så vill du delta? Kanske få värdefulla tips och råd? Å det bästa av allt det finns ingen åldersgräns alls! Möjligen kan vissa inlagda bilder ha en undertext "är du under 18 år och osäker på din sexuella läggning så utfärdas en mild varning". Då tänker jag främst på yngre ynglingar....
SHOOOOOOTTT!!!!
När jag en morgon vaknade och kände att jag måste nog sovit länge för jag vankade fram och var redo att ringa hjälpmedelscentralen för en rullator. Att åren kom så fort....nästan som över en natt. I allafall när jag brukar känna så här brukar jag trösta mig med att lukta på rökfyllda jaktkläder och även ta dem på oavsett årstid. Kolla att allt är i sin ordning och att utrustningen har allt som krävs. Toapapper och tändstickor. Då glömmer jag det onda och jobbiga, helt plötsligt står jag likt en amazon i köket redo för JAKT. Med stilfulla poser som inger väldig respekt inom harajakten! Där de skalliga männen med vovlo 245 vibrerar av respekt och de tänker " hon kan nog gå flera meter från bilen, WOW". De ni.....åååå jag drömmer mig bort för en minut.
SOS SOS något stämde inte, något var fel, fruktansvärt fel. Så fel att mitt inre rämnade för en sekund och istället för dödens siluett kom Christer Sjögren siluett fram och gjorde dödsposén ("får jag lov"). Skälvde som en överhettad gasell i Nordanås. Det var då, just då beslutet kom. Jägarbyxen gick inte att dra upp!! Än mindre snöra åt utan blev fast i knähöjd. Hela min tillvaro gungade, jag kände att nu är det bara att plocka ihop spillrorna och anmäla sig till en buggkurs.
Ni som känner mig vet att inget kan mig rubba när det blir ett faktum. Jag gaskade upp mig gjorde en eldhärjad ritual och motade ut Christer Sjögren från min egendom. Stirrade i spegeln och sa: Nu Angelina Jolie får du vackert se upp! Här kommer jag! Drog upp ärmen på tröjan så axel och överarm blottades. Den synen, den synen.....
Visst ser ni att vi har samma blick?
Nu har ni fått lite bakgrundsfakta och tror ni kan lätt se var min ambitionsnivå ligger och vart mitt givna mål är. Så nu kan jag meddela att jag är på gång! Nu är jag på v 2. redan!! Under v.2 ska jag mentalt bekanta mig med tränings kläder och svettlukt. Jag har snart genomgått vecka 2. Kan stolt rapportera att jag har köpt in träningsskor och de är med mig än vart jag går. Tittar på dem och tar lite försiktigt på snörningen. Har smugit mig in i ett omklädningsrum och insupit doften och satt igång en dusch. Det här gjorde jag så klart inte på samma dag. Ska inte förta sig i början.
Kosten är oerhört viktigt och det som är det svåraste. Att hålla isär allt kan vara lite knepigt, man måste bestämma sig för det som känns viktigaste för en själv. Framförallt vilken årstid det är. Att noga kolla upp vad som kan kombineras med en hård träning och exempelvis kyla. Här tvista dom lärda men läste i Göran Persson bok om sitt liv och han hade helt klart sett sambandet med semlan och "nedgång". Även om det stod lite kryptiskt så valde jag ta tillvara det lilla han kunde förmedla.
Nåja jag kan stolt berätta att min kostomläggning är snart genomförd och jag kommer att kunna ge tips på vad du bör äta. Tänkte att göra lite tvärtom och aldrig tala om vad man inte får äta. Allt är relativt, allt är relativt.....
Visst kan man kanske ana en viss självironi men jag har en seriös sida bakom denna hälsoblogg. Ni ska få se! Behöver några av er till hjälp framöver när jag ska göra en action scen här på lejden. Det kommer att bli blixtar och dunder, så klart ramborullningar! Det är ett tag dit för jag är ju bara i början än. Jo någon som kanske kan ställa upp som statist, filmare och skripta? Tänkte det kan vara kul att lägga ut här på hälsobloggen.....
En meny kan ni redan få idag, för annars blir ni besvikna:
Frukost: Nutrilett
Lunch: Nutrilett
Middag Nutrilett
Kvällsfika: Nutrilett
Den här menyn kan varieras till det oaändliga som ni kan se själva! Träningen kommer under v 3 eller 4. Beror då på hur långt jag kommit. Målet är att träna så minst 2 svettkörtlar är i produktion.
Kom nu ihåg att detta är en hälsoblogg, där vi kan mötas och trivas tillsammans. Kanske ordnar jag en gratisapp till din smartphone....
Var rädd om varandra ♥♥♥
Uppdatering!
Jag har haft en fin jul och tomten hade läst mitt brev och jag fick oväntade överraskningar. Men som det bästa är att få vara tillsammans med sina nära och kära. Sen ska ni veta jag har fått mitt straff! Jo ett elakt och förhatligt straff för att jag gjorde ett litet oskyldigt inlägg om när män blir förkylda.....Jag är besegrad och har haft sveda i näsan! Detta var ingen enkel snuva ska jag tala om! Nej nej då kan männen mäta det med som att pinka ut en pingisboll!!
Aj!!! Det där måste ha gjort ont!
10 dar innan innan jul blev jag sjuk och är det fortfarande! Jag är ju lite hypokondrisk och gillar läsa fass så under denna period har jag självdiagnostiserat mig i olika steg. Har haft svårartad mjällattack och väldigt nära malaria symtom. Ni vet i Fass kan man läsa om mediciner och vad man använder det till. Hm men passa er noga att ringa vårdcentralen och berätta själva vad ni behöver. Nej det ska vara stora gissningsleken först. Jag och fru distriktsköterska hade regelbunden kontakt och numera spelar vi Wordfeud!! Tänk vilka vägar som korsas när man minst anar det....Nåja hur som helst så ville hon inte riktigt höra att jag behövde antihost dryck. Förstod hur det hela låg till så jag bara sa "jag vet inte vad som är fel" sen tokhostade jag. Hon kunde inte heller säga vad jag behövde men jag fortsatte hosta och hoppades hon skulle få en hint. Hon frågade om jag rökte men jag sa att det blir nog bara värre om jag röker, finns inget annat att göra fru distriktsköterska?
Att få ut hostmedicin från den naturvetenskapliga fakuliteten är som att deklarera, man måste vrida och vända allt till sin fördel! Men jag fick tills slut ut hostmedicin efter jag råkade hosta slem på glasrutan där läkarsekretaren sitter. Det är sant, jag råkade!
Sen skulle de envisas ta prov på slemmet! Ja nu finns jag i DNA registren och nu får man passa sig- jag vet inte för vad, men det har ju varit en het debatt för en tid sedan. I alla fall den sega grönaktiga amöban på glasrutan påvisade att jag är sjuk! Vilket jag inte hade en aaaaning om!! Så kom i håg att spela helt ovetande om att ni är sjuka så går det bättre i kontakt med läkarvården. Ni ska liksom låtsas ni nästan ringt fel och bara ursäkta er. Det får en sköterska att gå i spinn- det är säkert! För det manar fram hennes drift att hitta det sjuka men det måste vara på hennes villkor. Jajamen då åker läsglasögonen ner på nästippen och rynkan mellan ögonbrynen framträder och just i detta ögonblick vet du att hostdrycken inte är allt för långt borta. Det återstår bara en liten detalj kvar. Du måste fråga men en liten röst "vad tror syster det är för fel"........
Ja så det kan vara! Jag fick även en diagnos. Jag borde ju vara stolt på nått sätt i allt detta men det kändes inte bra. Det är ju så här att en diagnos kan ju säga så mycket och då undrar jag vad MYKOPLASMA säger er??? Va??? Ja men kunde jag inte fått något finare istället som "hysteria el hostos". MYKOPLASMA låter som en nyfunnen könssjukdom som härstammar från Pajala. Hallå vad elakt.
Å så standard frasen som läkarstuderande har som mantra "ett virus som kan pågå ända upp till 6 veckor".
Tack så mycket doktorn för att du tog dig tid....
Men annars kära läsare, har jag det bra och livet leker! 2012 blir bättre än 2011 eller hur?
Var rädd om varandra ♥♥♥
Desperat brev till tomten!!
Snälla tomten, läs mitt brev! Förstår du har mycket just nu och det är bråda tider inför juletiden. Juletiden då vi alla ska le i mjugg och ha glitter i håret, barnens ögon ska tindra och gubben ska vara nyrakad med sug i blicken letande efter en hängande tistel. Snälla tomten jag är desperat, jag har haft opassande tankar, ljugit och bedragit och även tjuvlyssnat på P1. Jag lovar på hedersord att bättra mig. Vet att du vill ha en uppdatering om hur mina löften från tidigare nyår fallit in och om jag verkligen förtjänar ett besök av dig.
Vi kan väl börja lite försiktigt, man behöver väl inte berätta allt heller! Jag menar om jag gjort något litet galet är väl helheten du ska utvärdera.....Även solen har väl fläckar menar jag. Nu innan du läser vidare så hoppas jag du har julstämning och har en spetsad julglögg i närheten. Puh! Håll i tomteluvan nu......
Jag är en övergödd 40 taggare med hängande attribut och har nyligen köpt "oil of olay". Jag har börjat inse att mina år som "superbejb" är ett minne blott. Därför är ju mitt inre extra viktigt nu, jag måste kunna blända med intelligens och goda köttgrytor! Det hjälper föga att lyssna på 80-tals musik och ha luggen tuperad. Jag har förlorat min ungdom och behöver en extra julklapp. Förstår tomten det? För vad har jag för intelligens eller köttgryta att blända med- seriöst????
Mina dagar ter sig ganska lika egentligen om man bortser från några små detaljer. Jag försöker tänka snälla tankar även när bränslelampan tänds på bilen, när jag försöker göra hushållsarbete som sig en kvinna bör och samtidigt som att sluta lägga bud på tradera. Hur ska man fixa det? Mitt år har faktiskt varit en kamp mot tiden liksom du har nu med alla julklappar inför stundande högtid. Jag har varit en trogen kommunalarbetare, betalat skatt (tror jag), försökt vara en god samhällsmedborgare och kasserat pappers reklam till återvinningen 2 ggr detta år, bidragit positivt till sveriges viltvård. Har heller inte skjutit någon av dina renar, inte officiellt iallafall....Så jag hoppas du ser på mina tillkortakommanden som en del i en lärande process för en nytillkommen inom kategorin desperat medelålders.
Nu finns ingen återvändo längre, jag har gjort en del små fel, inte så stora ändå. Jag tänker inte bortförklara eller linda in sanningen alltför mycket. Vi kan väl gå rak på sak och därför delger jag utan omsvep att jag har smygtittat på grannarna. Nåja inte på det "viset" men jag har smygtittat och sett hur de gör! Bara för att få lite vägledning inte av nyfikenhet- absolut inte. Jag har sett en del kan jag lova. Om jag lärt mig av det, kan tomten redan nu skriva upp under kolummen "åtgärdat".
Jag såg hur de först smög med "det" och att kvinnan var lite lätt rödblommig när hon försökte dölja det. Sen blev de lite mer vågade och jag tror de förlorade sig själva i stunden. Mannen bytte olika positioner och kvinnan tjöt av förtjusning. Det blev formligen en stämning av extas i flera av grannhusen. Nu vet jag att alla har gjort det, speciellt i dessa tider. Kanske finner vi mänskliga varelser en vanmakt när vi slutligen erkänner....
Okey nu kommer det, jag erkänner att jag gjort som grannarna, köpt Christer Sjögrens julskiva!! O ja, min man bytte också positioner när slutkämmen kom när vi "styrdansade" som värst i vardagsrummet och jag med skrek till av förtjusning! Nu när detta faktun är ute i etern så tänker jag från och med nu låta skivan ligga öppet i hemmet. Vet ni, att det känns så befriande att veta att grannarna också har gjort det skamfyllda. Att en stor sten föll från mitt hjärta. Kan tomten förlåta detta snedsteg?
Det var det ena avslöjandet, oj jag är alldeles svettig men försöker se det helande inslaget i denna process. Tomten vet ju att jag är en pålitlig kvinna egentligen, att mina erkännande nu inte ska ha för stor roll i letandet efter julklappen. Jag vet att tomten förstår. Nu finns bara småsaker kvar att erkänna. Jag lovar varje måndag att börja en ny livsstil och jag klarar det ALLTID under förmiddagen men sen tänker jag "Asch det kommer en ny måndag". Tycker inte man ska ta för stora steg åt gången! Jag är bara rökare under jaktsäsongen, de har vi ju kommit överens om tidigare. Nu är det så här att det finns något i jaktlagstiftningen som anger "skyddsjakt" och det är inte definierat vilket vilt som det gäller- bara det som skadar egendomen. Så jag liksom tänkt att bäst att ingå i skyddsjakt utifall att.....De måste ju tomten förstå! Att jag står beredd på gården ibland och då passar sig en liten cigg i mungipan. Om det räknas mindre med pipa lova jag köpa en pipa, om det passar sig bättre i jaktsammanhang menar jag. Överens?
Sen har min kronologiska ålder inget med hur jag känner det vissa dagar. Jag kan vara lite ojämn menar jag. Vissa dagar när jag ser mig i spegeln är jag relativt säker att jag gått vidare till de sälla jaktmarkerna och vissa dagar känner jag som jag skulle kunna erövra vad jag vill. Jag vill verkligen poängtera att det har säkert med oregelbundhet med mina "plåsterbyten" att göra när jag upptäcker att jag har lystna tankar. Jag får en ovanlig känsla i kroppen när jag ser Brad Pitt eller Rickars Gere, det är väl accepterat? Tidigare var Dr House en självklar våt dröm men nu börjar jag få liknande känslor kring andra objekt. Dessvärre kan objekten vara yngre förmågor typ tio år! HJÄLP mig tomten jag är en tantsnusk! Så snälla kom inte med en prenumeration på "Tara" i julklapp bara för det här. Jag broderar hellre en julduk som straff.....
Så ett sista stycke om kommande år, tänkte man kunde få litet förskott på löften om bot och bättring! Jag lovar sedvanligen att vara god i tanken om min nästa. Så jag kommer inte tuta elakt vid trafikljusen när någon sömngångare är före mig och bråkar. Jag lovar att inte lägga undan varor på "fel hyllor" på dollar store, det bara blir fel ibland när jag inte hittar "nödutgången". Lovar vara en fin och snäll fru bara vara ironisk och hysterisk inför städning en gång i månaden stället för varje vecka. Lovar inte slösa pengar på onödigt. Listan på vad som kan vara onödigt kan jag väl maila senare?
SÅ SNÄLLA SNÄLLA TOMTEN KAN JAG FÅ EN STÖVAR VALP???? JAG LOVAR VARA SNÄLL! FÖR FÅ JAG INGEN JAKT NÄSTA ÅR KOMMER JAG SÄKERT TVINGAS KÖPA NÄSTA JULSKIVA AV CHRISTER SJÖGREN OCH DET VORE JU KATASTROF! MINA TANTSNUSK FASONER KANSKE ESKALERAR UTAN JAKT.....
Så god-jul favorit tomten min! Du, glöm inte tomtenissarna, de kan vara till hjälp utifrån min kronologiska ålder:)
Var rädd om varandra♥♥♥
Är du vuxen nog att läsa detta? Seriöst?
Du som nu läser vidare är kanske rädd att jag ska prata om religion eller få dig som läser att känna skam. Skam över att vi är mänskliga, skam över våra handlingar nu och tidigare. Om vi först ska bena ut vad min ståndpunkt till religion är så måste jag göra några besvikna, religion är ett forum där förhoppningsvis ska förena en tro om kärlek. Tanken är nog så men eftersom vi är mänskliga med våra egna demoner så är det vi som skapar religionen. Vi ser alltför ofta där religioner bottnar i motsättningar där handlingar inte påvisas annat än ont. Om jag förkunnar guds ord, koranen eller dylika symboler, kan jag rättfärdiga att mina handlingar är goda? Det beror på vill jag säga.......om du har sanningen klart för dig.
Som jag inledningsvis beskrev fenomenet som magnifikt eller gastkramande finns källan på närmare håll än vad vi vill erkänna. Jag som missbrukspersonlighet förskjuter gärna mina problem på någon annan. Ja gud kan väl vara lämplig kandidat att lägga över ansvaret på? Eller ens make som inte ser när det behöver dammsugas, därmed inte tar hand om "mina värkande axlar". Varför inte ledningen på ens arbete, kan få en skopa av sleven med, "deras fel" att jag håller på att bränna ut mig. Så enkelt! Du som inte känner dig själv som missbrukspersonlighet kan kanske andas ut nu. Puh ja det där handlar inte mig som tur är.....Tyvärr jag måste göra er besvikna igen! Även om du inte knarkat, supit eller använd mat som tröst så kan du själv fundera var din "källa" är.
Nu blev det jobbigt va? Ni behöver en förklaring. Tror ni att jag av en slump hamnade i missbruk? Tror ni jag hade otur? Att mina föräldrar var onda? Att det var extra synd om mig när jag som 12 åring fått uppleva "livet" jämförande med en medelålders? När jag stod som tolvåring och ville hoppa från taket? Grips ej av dessa meningar om mig själv, tanken är inte att ni ska få sympatier för mig! Nej håll fokus på vad jag vill förmedla, låt inte ditt omedvetna styra bort obehaget. Det här var början på min resa. Du har din resa oavsett om du skulle kvala in som missbrukspersonlighet eller inte. Du har din ryggsäck och jag har min. Alla har vi våra trauman och vi hanterar det på högst individuella sätt. Kan det vara så att våra ryggsäckar behöver tömmas för att vi ska få tillgång till källan? Är källan "gud"? Jag har inget svar men jag vill kalla det GUD. "Gud bevare mig". Smaka på orden....gud bevare mig♥
Jag är faktiskt vuxen nu, 40 år för att vara exakt. Som tolvåring har jag föga ansvar över vad jag utsattes för. Men handen på hjärtat, kan jag fortsätta använda det som en "merit" att inte ta ansvar över mitt vuxna liv? För att inte tala om tonårstiden som satte sina spår. Tyvärr slutade inte mitt oförmögna sätt att ta vara på mig själv vid 20. Kan det förgågna påverka ens handlingar utan att man ens är medveten? Man fortsätter skylla på andra att man inte lyckas? Dessa frågor går ej för mig att svara på då det gäller dig men för mig har mitt förgågna omedvetet styrt mig.
Vad händer när ens egna barn kommer? Bli inte rädda! Ni anar nog vart detta ska leda. DU ÄR INTE ENSAM!!!!! Du är dock bara ansvarig för ditt liv! Är du fullt ansvarig över dina handlingar? Skulle inte tro det, du har ju en fullpackad ryggsäck liksom jag. Blir ni lika rädda som jag när man ser sina barn göra om samma misstag som en själv? Blir ni också tröstlösa när ni förstår att du kan ha fört över ett mönster som du lovat att aldrig föra vidare?
"Gud hjälp mig att vara god" "Gud varför blev det så här?"
Du grubblar mer över ditt "misslyckande" och dina handlingar saknar substans. Du slutar successivt ta ansvar!
Då vill jag med den strängaste rösten jag äger utropa: SLUTA!! Sluta med att vältra dig i dyn. Ser du inte vad du håller på att göra nu? Ge upp för att du är "värdelös". Jag är helt övertygande om att en sådan här känsla kan ligga bakom det mest oväntade handlingar som ter sig för omgivningen "obegripligt".
Ni som läsare kanske känner för stunden "varför skulle jag läsa det här, det var ju inte direkt upplyftande". Tack för att ni orkade fortsätta läsa till denna rad! Jag vågar utmana mig själv och även utmana i en text som sådan. Nu ska inte mitt inlägg sluta än. Lägg märke till hur mycket text det gick åt att beskriva ens tillkortakommanden och slutligen blir det något stycke nedan om vad det är för ansvar jag avkräver mig själv som jag tror du som läsare kan ha nytta av (om du inte redan besitter insikten- det skulle jag verkligen unna alla). Den tolkning jag gör är att det förgågna och omedvetna är så otroligt mänskligt och komplicerat MEN att "nyckeln" till Källan/gud är relativt enkel. Å en annan viktig sak, vi är och förblir mänskliga för det är meningen. Min tanke är att vara fri och lära mig. Är den tanken så omänsklig och komplicerad?
För mig är fenomenet först gastkramande och sen magnifikt! Att bli medveten om varför jag agerar som jag gör kan vara gastkramande om jag vågar bli medveten och se min del som egentligen är allt. När jag öppnar upp snöret och gluttar i ryggsäcken är det skrämmande. Är jag villig att packa upp onödig packning jag burit på så länge? Det magnifika inträder när jag vågar släppa taget om gamla föreställningar. Det magnifika är när jag inser det enda jag behöver göra är att ta ansvar för mitt liv. Kan låta egostiskt som 3 barnsmor men låt mig förklara hur jag ser på det.
Om jag blir medveten om mitt eget ansvar kan det vara så att omgivningen får ta positiva konsekvenser av det? Kan det vara så om jag accepterar mina barn att de har sin resa att göra utan att jag kan beröva dem den? Är det verkligen en god gärning att skydda sina barn till den grad att deras "föräldrar" blir deras enda referensram/högre jag? Vilka föräldrar vill ha det på sitt samvete????? Kan det vara så enkelt att om jag har någorlunda koll på mitt liv kan mina barn blir egna tänkande individer? När är det för sent att ändra sig? ALDRIG! Min far ändrade sig ca 3 månader innan han dog vilket ha medfört ett rikare liv för mig. Är kärlek det enda som behövs då? Ja nästan, fast bara nästan! Ovillkorad kärlek, ovillkorat ansvar!
Gud giv mig styrka och mod:
Att inse det som inte går att förändra
och mod att förändra det jag kan
förstånd att inse skillnaden!!!
♥
Det enda jag kan lova är att göra mitt bästa och ta ansvar över det som tillhör mig. Jag kan göra mitt bästa med att ge ovillkorad kärlek och när jag inte lyckas tar jag ansvar över det. Att säga förlåt med känsla reparerar de flesta skador.
Var rädd om varandra nu och ta till vara ditt liv ♥♥♥
Höst, jakt och ödmjukhet??
Just nu är det tomt på bloggämnen för min del. Kan det bero på att jag är mest i skogen för att komma till det vi är menad att vara? Att min varvade hjärna går ner i slowmotion? Känner mig likt en varelse som den enda kamp är "elden", att göra upp eld i spolande regn och hitta en plats i lä. Eller hjärnans enda aktivitet är värme, föda, jakt och fortplantning? Nåja fortplantning är överreklamerat i en regnrock med drypande väta sittandes vid en hyggeskant där blåsten tar vid på ett ogudaktigt sätt. Att man i rådande situation skulle få ett "hor-il" är lika troligt som jag skulle köpa Christer Sjögrens julskiva!
Behöver jag nämna att jag är toklycklig där jag befinner mig i skogen fastän vädergudarna varit tuffa med oss? Jag torde heller inte behöva nämna att frihetskänslan är maximalt utnyttjad. För att inte tala om den utmattning man känner när man kommit hem efter en heldag i skogen. Man formligen gäspar käkarna ur led och inga destruktiva tankar finns som "jag borde ha gjort" eller "jag hann inte". Nejdå, man är här och nu. Personligen tror jag att skogen helar som jag nämnt många gånger.
Visst får jag existensiella tankar när jag är i skogen och det kan i och för säg vara ett ämne att fördjupa sig i. När jag tittar i eldflammorna som slickar kring vedträt och bildar mönster kan jag nästan få för mig att elden ger mig budskap. Budskap som ska få mig till en ödmjukare människa och finna sinnesron. Hur ödmjuk är vi egentligen när vi rasar på i vardagen? Hur ofta utsätter vi oss inte för diverse maktspel och följer skoningslöst med, till slut är vi på den nivån att vi förlorade oss själva i något vi från början fördömde! Eller jakten efter bekräftelsen som är var och ens drivkraft många gånger. Omgivningens bekräftelse ter sig vara viktigare än den gärning som gav resultatet. Vi glömmer bort gärningen i all glans och därmed har vi inte fokus på det viktiga. Då är gärningen lika ogjord nästa gång.....
Ja jag utnyttjar min tid i skogen annat än att gräva latringrop och leta "tjereven" (tjärved). Jag till exempel fundera om jag ska ta en korvmacka till eller om jag ska vänta ett tag till:) Rätt som det är så kommer en älgko och jag tittar genom kikarsiktet, jag osäkrar......ser kons öron vicka bakåt då anar jag att hon väntar på sin kalv. Väntar och tillslut stiger den ståtliga älgen fram och jämsides springer kalven fram. De stannar och tittar på mig jag flyttar pipan mot kalven. Jag ser lilla lilla kalven stå där intill mamma älgko. Kalven har sin trygghet hos henne och står så nära. Tror ni jag avfyrade något krut? Fundera på det, ni som jagar vet svaret:)
Här skulle man kunna banna situationen som inte blev som jag tänkt. Jag blev så förundrad över ögonblicket och kände mig priviligerad. Kanske känner jag en lättnad att jag inte kunde förstöra deras allians. Att inte få rätt läge och låta "naturen ha sin gång" kanske är en slags ödmjukhet? Jag lyfte på kepsen "gå i frid" denna gång. Man behöver aldrig ångra ett skott som aldrig avlossats. Mitt omdöme blev prövat och jag tror att min jaktkompis som är en jägarängel numera, ansåg jag gjorde rätt val ♥
Jag har en farhåga, jag förändras varje gång jag varit i skogen och tänk om jag inte vill komma till vardagen igen? Ni känner alla igen vedemödor på våra arbeten som ibland är så krävande där motsättningar avlöser varandra. Hur ska jag kunna återgå till det? Kommer jag klara av ödmjukhet som elden visade mig? Kommer jag att kunna vända andra kinden till? Vill jag? Nej!! Vill vara i min värld här med mina barn, vill inte utsätta min nyfunna kraft åt vardagens krav. Jag vill fortsätta vara Malin, för i skogen är jag en snäll Malin. I skogen fördömer ingen mig och jag kan inte fördöma någon annan heller.
Kanske en dag uteblir jag från vardagen men jag är inte där än. Jag masar mig tillbaka och hamnar där igen. Jag kan ha älgko och kalv på näthinnan när jag möter verkligheten. Känna deras allians och våga tro på mitt omdöme. Fortsätta tro på mitt omdöme när jag naggas i kanterna bit för bit för att sedan rymma till skogen för att reparera skadorna.
I`ll be back, promise! The Lady in the woods never stop walking!
Var rädda om varandra ♥♥♥
"Den dumme och fattige"
I´m alive! Jo nu är det ett tag sen och är medveten att min syrliga svada kan ha saknats ute i "etern" i vissa läger. Tänkte mig en snabb uppdatering och sen lite mer ingående i mitt nya "kall" heminredning! Ja ni läste rätt, jag har blivit förbytt, förvandlad och förvanskad. Jag har nya ord i mitt vokabulär som "pittoresk", "lantlig stil", "shabby chic", "köksö" etc.
Sammanfattningsvis så har vi haft en fin sommar vädermässigt om gillar att vara rödblommig och svettig. Vi har mao inte lagat klimatanläggningen till bilen för att försäkra oss om en "het" sommar. Nu köpte min man en reservdel till klimatanläggningen vilket bara det gjorde att tempen sjönk radikalt inom 45 minuter- kan ni förlåta oss för detta snedsteg?
Jag har arbetat hela sommaren förutom 2 veckor när jag blev krasslig och varje led lät som ett osmörjt gångjärn. Nåja jag sparar mig till hösten när jag hade tänkt JAGA. Trots heminredning är jag densamma jakttokiga jägar Malin. Vi har även beslutat oss att bli kvar i huset, eller rättare sagt, vi får inte huset sålt och nu är det för sent!! Nu gäller inte "till salu" längre. Insåg under resans gång att jag klarar mer än vad jag tror och med det i min backspegel kan jag bara småle. Jag har stökat på gården, i huset så nu är mina avtryck så pass tydliga att jag är personifierad i stommen på detta hus. Framförallt så har vi fått hjälp av våra nära att inse om man "ber om hjälp" får man hjälp!
Jag har även hunnit med fiske och skog men kanske inte så mycket att jag blivit nöjd men det kommer snart en efterlängtad höst. Har tränat lillkillen på skytte och vill bara meddela att han spöa skiten ur oss alla nu!! Hans resultat är ofta 40/40. Jag får ha med mig honom på passet så han skjut åt mig om storox´n kom:) Jag är mallig vilket kanske märks. Sen har jag nallebrum i kornet (eller så är det tvärtom?!) men jag vet vad han gjorde i förrgår........
Nåja vi fördjupar oss för någon minut i något mindre känslosamt nu. Renovering! Ja varför jag inte börjat tidigare är bl.a. jag ansett mig för "dum" och "fattig" för sånt. Men vet ni man kan ju googla på allt man vill veta så jag tänkte: "kan man googla på mannens G punkt borde man kunna googla på heminredning"! Sagt och gjort- förvånad blev jag över hur många träffar det blev! Då växte en idé fram hos mig.
Om man ska göra om ett kök och inte har all kunskap och medel för det, finns det fina renoveringsord för det. Om man använder orden på rätt ställe när man sedan ska göra reklam för sitt verk kommer det helt säkert att förvilla åskådaren så pass att den utropar "så pittoreskt och genomtänkt". Jo tjena mittbena!
Jag renoverar ett gammalt kök (hus), det är snett och vint, inget stämmer med dagens mätinstrument vill jag lova! Men vet ni det kallas för "pittoreskt"! Jag har spikat panel och bommat spiken till den milda grad att spackeltuben (snickaren på tub- me like) avlöst den andre. I home styling sammanhang säger man drömskt om dessa hammar märken " jag lät tidens tand framträda för att köket skulle få en atmosfär av det genuina". Om man har en knaper budget och gör det enkla säger man " valde kökets framträdande i lantlig stil och ville behålla det gamla".
Sedan mitt favorit ord när man genar vid förarbetet "shabby chic", då man knappt har grundmålat eller ens har råd att köpa slip papper kan man svänga sig med "shabby chic". Det är alltså av fördel om man ser penseldrag och att målafärgen klumpat sig! Sen ska man ha "målade väggar" för att rummet ska känna "fräscht och öppet för fantasi", egentligen handlar det om att tapeter är svåra att montera och är dessutom vansinnigt dyrt. Jag tog glasfiberväv på halva väggen och limmade upp den när det var 76 plussgrader. Eftersom det var så hett hade jag lite kläder på mig vilket inte är att rekommendera när man håller på med glasfiber!! Så jag fick pittoresk klåda och utslag- just det!
I ens lantliga kök kan man ha en köksö, en bänk som står mitt på golvet som man första månaden går rakt in i med lilltån före- det är riktigt inne just nu! Ja jag tänkte jag bygg väl en sån då för jag har brutit lilltån förut så jag är van vid den typen av omak. Så köksön står nästan klar, bara sockeln kvar! Som inte är det enklaste- att en fyrkant kan va så svår att bygg ihop?? Jag googlar för fullt om det finns ett inredningsord för att man inte duger till att bygga en sockel- säkert finns det något "pittoreskt" ord för en extra låg köksö. Nåja mitt lantliga kök artar sig men det är långt ifrån perfekt men som sagt det finns inredningsnischer för den dumme och fattige!
Jag lovar att bilder kommer inom kort där ni ska få se mitt lantliga kök som egentligen betyder "budgetrenovering" men det låter ju inte lika käckt:) Nu ser ni att jag är egentligen densamma tok Malin men jag hittade min "inredningstyp" utan att behöva "göra mig till"!
Var rädd om varandra!! Vi ses snart igen ♥♥♥
Midsommar romantik och mystik
Hur har det varit för er i denna ljuva tid? Med prästkragar, midsommarblomster och "grisgräs" (almycke) virat runt era huvuden? Fick ni uppleva ungdomens naiva trevanden efter älskog? När midsommarkvällen kom stod du redo som en vacker midsommar brud och väntade på uppvaktande? Vaknade du med skrövliga blommor under kudden? Så borde väl midsommar vara eller åtminstone när man är ung. Men man kan ju minnas tillbaka.....
"Midsommar 1988"
Vaknade av ett surr som blev större och större i mitt huvud, humlans försök att ta sig ut genom tältduken blev en kamp för detta flygfä som egentligen inte borde kunna flyga. Jag svalde och tänkte nog att ett mindre fiskstimm hade hittat min mun som en vulgär hålighet att dö i. Sträcker ut en arm och upptäcker tältet är tomt men får tag på en aliminumburk och läser på skriften utan på. Jag får hålla för ett öga för att kunna fokusera "Inte stod det coca cola i allafall". Hur kom det här sig? Midsommarkvällen var snart ett minne blott och min image som ljuv midsommarbrud hade jag klarat hålla i ca 47 minuter innan promillegurun tog över all sans och förnuft. Tittade upp i tält taket och såg mini flygfä bilda en ondskefull döskalle som hånflinade åt min utrunna mascara som klibbat ihop allt till en salig röra. Gnuggar ögonen och bestämmer mig för att möta sorlet utanför tältet. Upptäcker att midsommarkjolen fått gröna fläckar och linnet hade andra fläckar som luktade alkohol. Nåja ett snabbt byte av kläder gjorde mig mindre ofräsch samt ett stimorol i munnen och alla "småfiskar" som dött var ett minne blott. Drog upp dragkedjan på tältet, tittade ut på vår lägerplats som belägrades av vänner och en del okända. Det här var midsommar det! Klockan var runt lunchtid och en del ojade sig, andra var på gång igen att fira, en satt med gitarr och nynnade "there is a house of rising sun" . Försöker resa mig på ostadiga ben och slinker förbi "de andra" och tar mig ner till ån och svalkar mitt svullna ansikte. Ser spegelbilden i ån och det får mig att lova ikväll ska jag upprätthålla min image som ljuva midsommarbrud. JAG LOVAR! Det löftet höll jag ända till middagstid när den kulinariske måltiden "bullens pilsnerkorv" serverades med en del drickbart. Min önskan att få vara romantisk och ljuv inför riddaren på den vita springaren utbyttes til något helt annat. Jag blev rapp i käften och sa fula ord, ville bryta arm med "riddaren" istället för att rycka av bladen från en prästkrage "älskar, älskar inte". Fick många att skratta och det blev en helt annan stämning än vad jag lovat. Jag blev "pojkflickan" som kunde hålla igång en fest och sjöng hellre än bra. Istället för en vit springare hamnade jag i en blå volvo 142:a och min riddare frågade om jag hade något snus på mig. Fiskade upp en grov lös och medans han knådade snusen (istället för mig) försökte jag mig på ett förföriskt leende. Ett leende med en utrunnen snus fick honom att ge mig en dunk i ryggen och säga "du är helt okey för att vara tjej". Inget alls om den ljuva midsommarbrud som jag var i hjärtat och själen!
Jag vill mena att även jag har haft en önskan att få vara ljuv midsommarbrud men lägg märke till det var några år sedan:) Några medsystrar i samma ålderdom kanske känner igen sig "midsommar i Gräsmyr eller Fatmomakke etc". Jag sänder en tanke tillbaka. Idag tar jag en tyst minut och går ut och fiskar istället......men någon ljuv midsommarbrud är jag inte denna midsommar heller, eller?. Se själva:
2011 och midsommar stundat. Idag oroa man sig över ungarna som kanske ska göra en repris på "min midsommar 1988". Fast var det så katastrofalt ändå (?), om man bortser från min önskan att vara midsommarbrud hade vi vansinnigt trevligt innan allt spårade ur.....I mångt och mycket ingår detta i utvecklingen antar jag. Fast mina midsommar år senare är mera gemytliga och jag kan stå för det tokiga i klart nyktert leverne utan kemiska substanser. Nog lever en vag spastisk nerv kvar om att vara ljuv och romantisk kan jag avslöja. Ni vet ju sedan tidigare mina försök att vara "sensuell" (se tidigare inlägg om att vara kvinna) inte vill sig riktigt. Men kan man klandra motparten egentligen? Ni som ser mig i vardagen menar jag:)
♥♥♥
Jag vaknar till på midsommarafton, kränger på mig fritidsdressen (jaktcamo) och tar fiskespöet och drar. Virar in axel långa håret under kepsen så det inte ska synas. Tar förvisso ingen grov lös, men tar en portionssnus och blir ett med naturen. Just nu är jag en könslös varelse och ingen ljuv midsommarbrud. Vet ni, fast detta trotsar naturlagarna så nöp min man mig i häcken och säger att jag ska "passa mig så inte näcken tar mig". Det här skulle kunna bli "romantiskt" om min hjärna hade stannat av och jag bara fångat stunden. Nej istället ser jag min fantasiske make på en sten i bäcken med speedo badkallingar med en mungiga istället för en gyllene fiol....behöver jag säga nå mera?????
Där jag står i skogen och har "agnat betet" och väntar att betet ska sväljas, drömmer jag mig bort för en stund där i ågläntan. En John Bauer illustration når min tankeverksamhet där jag är "flickebarnet med långa håret" och speglar mig i det porlande vattnet. Ett Rå tittar fram bakom det yviga granarna och medan jag silar det ljumma vattnet mellan fingrarna och hårtopparna är våta, en lax simmar förbi. Skogen har ögon överallt men "jag" flickebarnet är ett med naturväsen. När jag ser mig själv som en målning av John Bauer så påminner det mig lite om den "ljuva midsommarönskan" fast ändå inte. Med en drömsk blick grumlas den för att komma tillbaka här och nu. Denna stund har en ljupare mening och den låter dröjas ett kvar ett tag.
Det är nästan så jag vill prova sitta vid ån och titta ner och bara prova sila vattnet mellan fingrarna......Ingen ser mig nu och så varför inte? Lägger ner spöet och går ett par steg frammåt. Knäböjer och tittar nästan som jag gjorde midsommar 1988 fast nu med en annan sinnestämmning och mognad. För en sekund eller rättare nanosekund tro jag mig se flickebarnet! Jag lovar! Utan snus och camokeps. Jag behövde inte mera än så, att få se skymten av henne där. För rätt snabbt såg jag camokepsen men denna skymt av "sagan" var verklig! Förundrad och lite vinglig ställer jag mig upp, tar av mig kepsen så håret faller ut. Vet ni mina hårtoppar var fuktiga! Vad hände egentligen? Vad är sanningen, vad är fantansin? För mig spelar ingen roll för budskapet var klart levererat och detta kan bara hända i skogen. Det är därför jag väljer skogen istället för Birsta köpcenter:)
Innerst inne är jag den ljuva midsommarbruden eller flickebarnet i en John Bauer illustration! Uppmärksammar ni paralellerna i beskrivningarna om mina olika årtiondens midsomrar? Jag kan vara den du vill men innerst inne är vi lika, vi har alla ett innersta väsen som behöver ses om ibland. Jag gör det i skogen, du gör det kanske på ett annat sätt men det spelar ingen roll hur! Vi lever under samma himmel med olika uppdrag♥
Nej nu tar vi en tyst minut och går ut och fiskar!
Var rädda om varandra ♥♥♥
Vad är din sanning?
Allvarligt! Hur skulle de vara om vi rannsakade oss själva för en minut. Vi har alldeles för lätt att ta vår sanning som den enda och eviga. Att testa sig själv inför några vanliga påstående/"sanningar" kan vi väl roa oss med för en stund. Ett påstående och det finns två "sanningar"- vilket skulle DU välja?
1. En skrikande man står mitt på vägbanan och gestikulerar. Du undrar, ska jag stanna eller vad är detta?
Sanning 1: Du kör förbi, troligen är det en påverkad man som vill ha lift och du tänker minsann inte plocka upp någon i det tillståndet.
Sanning 2: Du stannar och lyssnar vad mannen vill. Det visar sig att mannen är i chock efter ett tråkigt besked, hans fru är obotligt sjuk. Han är i affekt och behöver hjälp. Du ringer efter ambulans och han får hjälp.
2. Du är på väg hem en sen kväll och du går efter en gångväg. På avstånd ser du ett gäng ynglingar som står i en ring och tittar på något som ligger på backen. En av dem står på knä, de andra pratar högt men du uppfattar inte vad det är frågan om.
Sanning 1. Du vänder om, vill inte råka illa ut. Känner dig osäker och undrar om de hunnit se dig. Du går direkt därifrån men kommer att läsa tidingen dagen efter för att få veta vad "de" hållit på med, för något skumt är det!!
Sanning 2. Du går förbi dem men stannar till för att se vad som står på. I ringen ligger en skadad gräsand och ynglingen som står på knä försöker få anden på benen igen. De övriga i ringen pratar högt med varandra "vad ska vi göra", "den har ont" etc. Du föreslår att hjälpa till. Du tillbringar någon timme med dessa ynglingar och blir bekanta med dem, deras tuffa attityd har du slutat se för länge sedan. Du ser endast deras omtanke kring en skadad gräsand.
3. En mamma med barnvagn står utanför ett köpcenter och spelar dragspel, nedanför ligger ett par mynt.
Sanning 1. Vad är detta, var finns de sociala myndigheterna? Hur kan man låta "de" stå på detta sätt utanför affären! Jag ska sluta handla här.
Sanning 2. Du möter kvinnans blick och tänker: "ja detta ha kunnat vara jag själv men sådan tur jag har som har ett arbete, tak över huvudet och andra förutsättningar". Du lägger några mynt framför henne och önskar dem lycka till. Kanske hjälpte mina mynt den dagen.....
4. Du är ute och med vänner och ni promenerar hem från festligheter. Längre fram krälar en överförfriskad man i sina spyor. Det syns att mannen har stora problem i sin vardag på kläder, utseende men främst i de livlösa ögonen. Det stinker och det är riktigt obehagligt. Snart kommer en polispatrull och hjälper mannen i bilen och skjutsar honom vidare för till nyktrande.
Sanning 1. Tur att polisen finns som "tar undan" så jag slapp agera. Usch så obehagligt att man tillåter sig själv att bli samhällets misslyckande.
Sanning 2. Undrar du vad som har hänt denne man som har gjort sig själv så illa. Du hoppas att han får sova på något varmt ställe och att han får hjälp. Du tänker även vidare på vad som skiljer dig och denne man åt. Kanske är det en minimal skillnad fast livet varit hårdare för den mannen. Eller är det bara en liten gnutta tillfällighet som gjorde att DU inte var den som krälade i dina egna spyor??
5. Du blänger lite nyfiket på grannens nya bil. Han har köpt en splitter ny bil och i vintras köpte de en skoter. Bilen blänker fint och smälter in på deras perfekta gård. Du vet även att de har nyligen bytt kök, ek luckor, klinkers, ja hela rubbet. De verkar ha pengar som gräs.
Sanning 1. Denna granne är verkligen "dryg". De tror det är en tävling oss grannar emellan! Ja vi kan då inte haka på denna tävling för vi är inte födda med matjord i fickorna och blivit matade med silversked i späda år- så det så! Men innerst inne gror din avundsjuka och du tycker mindre om din granne.
Sanning 2. Tänk vad roligt att det går bra för dem! De verkar kunna det här med pengar. Du går över och berömmer nya bilen och blir kvar på kaffe och dopp. Grannen blir förtrolig och berättar att hans fru fått en allvarlig sjukdom och nu måste de anpassa köket och även byta till en nyare bil med automatlåda. Skotern de köpte var för att hela familjen skulle kunna komma sig ut på utflykter. Grannen avslutar och säger, tur att jag har bra med pengar men jag skulle gärna byta bort pengarna mot att min älskade fru blev frisk.
♥♥♥
Jag försöker påminna mig om att det är inte sant allt det ögat ser. Det är hur jag själv omvandlar "sanningen" i mitt inre och väljer det jag tror på. Vi har så lätt att rusa i väg och inte ha tid att stanna upp. Att möta någons blick kan säga mer än en vacker fasad. Vi behöver påminnas om att vi är alla under samma himmel fast vi har olika uppdrag att utföra.
Var rädd om varandra! ♥♥♥
Vårkänslor?
Vad ser man i sin grannskap så här års? Jo de flesta plockar fram krattan ur sina redskapsbodar och greppar den och går först ut "mitt på" gräsmattan. Krattar lite sporadiskt och tittar sig omkring. Man behöver inte vänta länge förrän det händer. Kanske en 8-9 minuter behöver man kratta som längst innan det dolda syftet visar sig. Jag har sett detta fenomen under flera år och har nu liksom tänkt sätta ord på det. Efter ett antal minuters krattande kommer grannen ut med sin kratta och gör precis samma manöver fast på sin gräsmatta. När de båda grannar upptäcker varandra så närmar man sig varandra med var sin kratta med ett prövande leende mot den andre. Var och en stannar vid sin tomgräns och tar av sig handskarna och slår dem hurtigt på sina knän. De har sin kratta som en stöttepelare och lutar världsvant mot den och de båda börja samtala fast bara vid tomgränsen! De står där och berättar vilka projekt, semester-resor det ska bli framledes med en bredbent ledig stil lutande mot sin kratta. Fast ingen av dem går över till den andre, nej nej. Det här är den hemliga koden med krattan. Det är ju därför man krattar gräsmattan! För att börja närma sig grannarna efter vinterdvalan. Så att kratta på våren är inte alls som det låter som. Nej, max 9 minuter och sedan 2 timmars prat vid tomtgränsen. Så nu ska ni veta mina kära läsare att jag med krattar gräsmattan i år!!
Vad mer kan tyda som vårtecken eller tidiga sommarkänslor? Jo när man går ut så känner man ett besk doft av tändvätska och en välkomnande sorl från någons altan. Det är härligt! Men vad värre är det är alla stackare som plågar sig efter landsvägen! Ja det gör mig så ont att de ska plåga sig själva till den milda grad av vansinne. När man ser joggande, springande eller ännu värre de som har skor med hjul som rör sig onekligen riskabelt efter vägrenen. Det måste vara det värsta med årstiden. Annars kan man säga att nu kommer den ljusa tiden. Den ljusa tiden när man flinar hela tiden mot solljuset. Jag råkade se mig själv avspeglad i något blankt när jag hade solen mitt i blickfånget och det var riktigt dramatiskt så nu äger jag solglasögon! Kolla in er själva någon gång när ni flinar i solljuset om ni vågar....
Min tid i skog och mark kommer nu! Det är min "barmarkssäsong" som håller i sig till i bästa fall november:) Jag knallar runt och petar i djurbajs (med pinne) och letar döskallar. Jag och min yngste har börjat ta tillvara döda vilts huvuden. Det är inget ondskefullt eller bissarrt med det, nej, vi forskar. Sedan har jag alltid tyckt det ser otrevligt ut när trafikdöda smådjur ligger kvar på vägen. Jag brukar stanna och ta undan kadavret för det ser ovärdigt ut där det ligger. Sedan kan vi koka huvudet och bleka kraniet. Då tar vi tillvara och viltet togs "hand om".
Ett annat vårtecken är ju brunsten fast den artar sig lite olika så den går jag inte in på så mycket nu. Undrar om "bilbytarsjukan" på våren är förstadiet innan själva parandet? Det är ett manligt fenomen vill jag påstå, att byta bil innan sommaren. Ungerfär som "kan jag inte byta ut kärringen så ska bilen bytas ut". Kanske är det så? HM! Då borde jag vara nöjd att gubben vill byta bil, då är risken mindre att jag byts ut....
Nej nu går vi ut och "krattar".....
Var rädd om varandra ♥♥♥
Rally- Sally R.I.P
Utan den minsta tvekan skickade jag min goding Sally till de sälla jaktmarkerna. Även fast jag älskade min hund så ångrar jag inte beslutet för en sekund. Det är en konstig känsla när man inser faktum att som hundägare bär man ansvaret att avsluta ens fybenta väns liv på det ena eller det andra sättet och av olika skäl. Jag tog mitt ansvar.......men jag saknar henne, den fina sida hon hade mot oss, sin "flock". Vill ge en annan bild av Sally, den Sally jag var "galen" i.
" En liten varm valpkropp är i hopkrupen vid mattes hals. Som om stora världen var farlig för lilla valpen lovade jag skydda henne, ta hand om henne på det bästa sätt jag kan. Jag gav valpen mitt hjärta och löfte när jag första veckorna låg på golvet med henne. Brukade vakna av små valptänder i örsnibben, dags att vakna nu! Annars bajsar jag på tecket, stod det i valpens pigga ögon. Oj vad spännande det var att upptäcka världen och människor. När veckor blev månader blev vovve en rask krabat som flisade skor, glasögon och fjärrkontroller. När matte blev arg tittade hon under lugg och viftade sakta på svansen med ögon som sa: förlåt jag trodde jag fick göra så. Hennes glädje när jag kom hem fick henne att gå på bakbenen efter mig och gnälla, ögon som sa: krama mig. Hennes lycka i skog och mark, hennes ringa ålder var inget att haka upp sig på, hon spårade och busade med sorkar, hennes ögon sa: Mums! Om matte eller annan i hennes flock vände ryggen till vid matlagning så var steken borta- puts väck! En rap från henne avslöjade vem som for med steken. Varje natt, trots hennes storlek ville hon ligga nära gärna på sin flock. Hon var beredd att skydda sin flock! Vår äldre primadonna Smilla var en trogen buskompis och det kunde vara ett himla hundliv här hemma. Den här Rally-Sally är värd att minnas på detta sätt!"
Jag höll vad jag lovade, att jag skulle skydda henne, att det sen visades att jag behövde skydda henne för sig själv och andras säkerhet är en bitter erfarenhet jag fick! Om än viktigare kanske....
Jag är medveten om att det är bara en hund.....som inte har mänskliga känslor, det vet förnuftet men inte känslan. Ni som har erfarenheten att komma fram till ett beslut att avliva sitt sällskapsdjur känner nog igen sig och vill aldrig mera vara i samma situation igen. Men vad händer.......:
"Vi är snart hängande över en valplåda och pratar babyspråk"
Livet går vidare! Jag har en primadonna kvar, som är snäll och go- SMILLA ♥
Var rädd om varandra ♥
