malinsofiapersson

I dag är det internationella Qvinnodagen! En dag att uppmärksammas anser jag! Det finns många starka kvinnor i vårt land, världen. Tänk bara de kvinnor som tankar bilen och målar läppglans under tiden? Det är en prestation menar jag. Nu vill jag absolut inte ironisera innebörden av kvinnodagen som instiftades 1910 med det Amerikanska "fritänkandet". Clara Zetkin hade ju ett syfte att infria denna dag för kvinnors jämställdhet och frigörelse. Det som förvånar mig att jämställdhets debatten är en rätt så urmjölkad företeelse idag. Känner det själv när jag tänker kring jämställdhetsfrågor, där jag befinner mig. För mig är mångt och mycket en upplevelse. Självklart finns tydliga skillnader i vårt samhälle som är mätbart att peniskulturen leder de flesta lopp och toppar. 

Fast vem skulle räcka upp handen om man fick frågan "vem är emot jämställdhet"? Ingen antar jag som ville ha sina eventuella glasögon hela. För mig är kvinnodagen en dag som alla andra fast jag är väl medveten om det viktiga budskap och historik som finns bakom. Om jag skulle välja ut kvinnor som jag anser skulle uppmärksammas en dag så är det den vardagliga kvinnan. Fast godhet och mod sitter inte i könet är min övertygelse. Även om män roade sig med att mäta sina skapelser som barn så sitter föga intelligens/mod i denna del oavsett kön. 

                            



 Jag har en god vän som fyller år denna dag. Är övertygad att det är ingen slump att hon fyller år just idag. Att bara se henne i sitt arbete får en att tappa fattning. Där kan man tala om kärleksfull sinnlig kvinnokraft. Ett hjärta större än indiska oceanen och hon kämpar för barnen och låter dem vara individer. Jag menar denna typ av kvinnor får mig att tänka på "kvinnodagen".

Nu när jag reflekterar har mina kvinnliga vänner en unik förmåga att visa sin styrka på ett mycket ödmjukt sätt. Det gör mig berörd. Det är kvinnor det! "Mina kvinnor dessutom". 



                                     



Nu finns det annat jag har tänkt reflektera över också, nu har jag i allafall nämnt att det är en viktig dag och vi kvinnor kan! Jag har ju som tidigare nämnt att jag prövas nu och det gör mig lite uttröttad. Fast vet ni, jag kom till klarhet idag. Att jag har inte tänkt ha tråkigt under tiden jag prövas. Inte tänker jag heller hålla inne med dåliga skämt eller lite eftertänksamhet. För om vi har en tuff period då behöver vi ju skrattet mer än någonsin. Vi borde egentligen har den "roligaste perioden" när vi har det litet motigt. Att se humorn framträda lite då och då istället för att tänka "typiskt att detta också skulle hända" och släpar man fötterna och suckar. Då börjar man nästa likna män i en mycket svår förkylning!! Det vore ju en katastrof om något.

Nej jag tänker inte låta mig nedslås! Jag kan gott och väl göra grimaser framför spegeln om så är. Eller få roliga bilder i huvudet. Känner ni igen det? När du sitter på ett mycket viktigt möte när det börjar på gränsen bli till leda. Då kommer små små impulser till en början som utvecklas till tankemonster som tar din uppmärksamhet. Sen tänker du det där förbjudna tankarna och du för absolut INTE skratta nu. Vad händer jo det blir som ett tvång som sätter sig på stämbanden och du bubblar fram fnittret mot din vilja.

Jag minns en gång när jag arbetade i en annan kommun och det var ett allvarligt möte om brandskydd/säkerhet. Föredragande kring detta viktiga ämne hade nog inte dragit på smilbanden sedan 1985. När jag ska föreställa "ansvarig" blir full av fnitter ju längre föreläsningen går är ju inte särskilt lämpligt. Han går igenom viktiga aspekter vid brand och hur man ska rädda varandra. Det här är ju allvarligt och är ju egentligen inget kul alls. Jag ser i huvudet allt han säger men med karikatyrer och förvridenhet. Det blir värre och värre.
När han visar brandsläckarens olika funktioner börjar det blir fruktansvärt. Han orkar knappt hålla i och plötsligt slinter hans näve och på något sätt yr det skumm över bordet och sig själv! Då brast allt och jag skrattade hysteriskt när han står som en mångubbe med skum över sig. Sen halkar han till dessutom....Ja ni fattar. Det var som om det var menat att det skulle sluta så.

                         
 
Han, föredragaren, tyckte nog inte om mig efter den händelsen. När jag dessutom mist ett hem i brand kan man fundera hur det är ställt. Men just denna känsla är nästan obetalbar när du knutit magmusklerna till kramp och få lätta på trycket. Ja det är härligt fast inte alltid så passande.

Nu ska jag fundera ut dumheter och ha sportlov! Har tänkt beväpna mig och bege mig till skjutbanan och träna lite. Göra upp eld och må gott om inte det blåser orkan förstås. Skulle tro jag får sällskap av en eller annan son som gillar skytte. Det ska börjas i tid. Ska passa på att hälsa på en och annan vän under veckan. Vänner är viktiga och det ska man vara rädd om.

                              


Var rädd om varandra ♥♥♥