malinsofiapersson

Det är blandade känslor just nu. Vemod med en pirrande känsla över det nya. Ni skulle bara veta hur gärna jag skulle vilja basunera ut vad jag står i just nu. Men ni, mina kära läsare får hålla er till tåls ett tag till. Jag tror att om jag går händelserna i förväg blir allt omkullkastat. Det kanske blir bakslag, fast med närmare eftertanke det går nog inte få mer bakslag än vad det är nu. Fast ni minns att jag bestämt mig för att hålla blicken rakt och stadigt nu. Att jag grimaserar framför spegeln inne på toaletten när jag behöver flina. Fast ibland behöver jag inte göra grimaser för att flina åt mig själv. Att se mina barn får mig att le i mjugg och sen tänka: jag klarar det!

Det är ingen katastrof där jag befinner mig- långt ifrån. JAPAN- DET ÄR EN KATASTROF! TSUNAMIN- KATASTROF! MELODIFESTIVALEN- KATASTROF, TANKA BILEN- KATASTROF etc. Man måste sätta perspektiv till sina egna vedermödor och gaska upp sig. Jag blir berörd över det som händer i världen och sen tänker jag som många andra, tur vi bor där vi bor....Ja trots 40 minus grader vintertid och att våra män varit extra förkylda denna vargavinter. Äsch, har man problem, eller?

En ny partiledare till socialdemokraterna, Håkan Juholt, har tillkommit. En ny partiledare är född! Födseln tog endast en natt enligt Juholt själv. Han har redan lärt sig en fras som berör! Han utlovar något fantastiskt: "en social demokrati. Vi tror att det kalla, hårda klimat som lagt sig över landet de senaste åren behöver värme och solidaritet". Jag menar "vad unikt"! Nyligen hade vi Perssons pack som hade den Svenska Ekonomin för ögonen som satte en boll i rullning och Reinfeldt och co sparkade bollen hårdare rakt i skallen på de som inte kan nicka med. Nu kommer plötsligt en ny anda (tror man) värme och solidaritet. Vad svårt det måste ha varit att tänka ut detta menar jag! Om man ser till historien så går partivindar runt, runt i samma cykler egentligen! Jag minns min barndom när fanan skulle strykas och jag gick i tåget "upp till kamp". Jag var "upp till kamp" men till vad visste jag inte. Det var ändå spännande att få vifta flaggan. Jag minns jag fick uppfattningen att politik var ilsket och högljutt. Knutna nävar mot kaptilalismen, YES! Nu kan man undra om det var ett lyckosamt koncept när man ser sig omkring idag. När politikerna står för kapitalismen??? Kan det vara så att vi alla är kapitalister speciellt när vi får mera av kronor och ören? Är det mänskligt att vara kapitalist helt enkelt? Tankevurpa....

Jag längtar till vi är i fasen "flower power" när vi sitter i en ring och håller varandra i hand, bor i kollektiv och odlar "allt". I vårt nära grannskap har en del provat på det här med odling och de har ju blivit gravt missförstådda, de är ju fredliga och förbereder kommande fas! Jag tror att jag redan nu målar blommor på Terranon och slutar raka mig under armarna! Fast att odla rökelse får vara för min del men sitter gärna med i en ring där alla får plats och vi tar dagen som den kommer. Jag kan gärna stå för love peice and understanding och tok kramas i parti och minut. Jag behöver inte röka på för det. Fast undrar om flower power people skulle se med blida ögon kring mina jaktliga drifter? Eh? Fast att äta älgkött är som att vara vegeterian!! Jag bjuder dem på älggryta men säger "corn gryta", det är ju nästan sant.

Ja vi får väl invänta "den nya tiden" och se hur vi då tvingas leva. Vi kanske tvingas samarbeta, planera och ta tillvara moder jords resurser? Då lovar jag att militanta veganer vill vara med att "dela bytet". De är välkomna hos mig när jag anser att alla kan förändra sig till det bättre:) Jakt är klokt och nyttigt som min man säger!

Nu förstår jag att alla undrar vilket bidrag jag höll på i melodiskrattivalen? Har ni inte räknat ut det? The Moniker Oh my god, I'm in love! Han skulle passa i mitt kollektiv! Linda Bengtzing med sin energi skulle hon få trampa i gång elverket! Lille sockerpojken Eric kunde få stampa jordgolvet bara han hade dansarna med sig (mmm). Å inte att förglömma Sanna med lång bena som skulle få uppdrag i hjortronmyren. Playtones får vara eldvakt och roa oss på Lördagkvällar. Brolle stackarn då, ja han får väl sitt med gitarren vid lägerelden MEN BARA sjunga "the house of the rising sun". Danny får odla vax till Brolles tuppkam. Swingfly får slå på "trummen" när Danny ska länsa "getingdyllen" för vaxet. Sara Varga får vara den värna Lucia i juletid. Nicke Borg var ju ganska bredbent på scenen och skulle passa bra till att bogsera mig över krondiken! Men jag och The Moniker skulle tala i tungor om kärlek och bara vara glada.

När nu får mitt tokeri ha sitt slut! Ska ut och flina i solen. Ni vet hur man ser ut när man kisar mot solen- galet!

Jag lovar nästa gång att berätta en historia:)

Var rädd om varandra ♥♥♥

I dag är det internationella Qvinnodagen! En dag att uppmärksammas anser jag! Det finns många starka kvinnor i vårt land, världen. Tänk bara de kvinnor som tankar bilen och målar läppglans under tiden? Det är en prestation menar jag. Nu vill jag absolut inte ironisera innebörden av kvinnodagen som instiftades 1910 med det Amerikanska "fritänkandet". Clara Zetkin hade ju ett syfte att infria denna dag för kvinnors jämställdhet och frigörelse. Det som förvånar mig att jämställdhets debatten är en rätt så urmjölkad företeelse idag. Känner det själv när jag tänker kring jämställdhetsfrågor, där jag befinner mig. För mig är mångt och mycket en upplevelse. Självklart finns tydliga skillnader i vårt samhälle som är mätbart att peniskulturen leder de flesta lopp och toppar. 

Fast vem skulle räcka upp handen om man fick frågan "vem är emot jämställdhet"? Ingen antar jag som ville ha sina eventuella glasögon hela. För mig är kvinnodagen en dag som alla andra fast jag är väl medveten om det viktiga budskap och historik som finns bakom. Om jag skulle välja ut kvinnor som jag anser skulle uppmärksammas en dag så är det den vardagliga kvinnan. Fast godhet och mod sitter inte i könet är min övertygelse. Även om män roade sig med att mäta sina skapelser som barn så sitter föga intelligens/mod i denna del oavsett kön. 

                            



 Jag har en god vän som fyller år denna dag. Är övertygad att det är ingen slump att hon fyller år just idag. Att bara se henne i sitt arbete får en att tappa fattning. Där kan man tala om kärleksfull sinnlig kvinnokraft. Ett hjärta större än indiska oceanen och hon kämpar för barnen och låter dem vara individer. Jag menar denna typ av kvinnor får mig att tänka på "kvinnodagen".

Nu när jag reflekterar har mina kvinnliga vänner en unik förmåga att visa sin styrka på ett mycket ödmjukt sätt. Det gör mig berörd. Det är kvinnor det! "Mina kvinnor dessutom". 



                                     



Nu finns det annat jag har tänkt reflektera över också, nu har jag i allafall nämnt att det är en viktig dag och vi kvinnor kan! Jag har ju som tidigare nämnt att jag prövas nu och det gör mig lite uttröttad. Fast vet ni, jag kom till klarhet idag. Att jag har inte tänkt ha tråkigt under tiden jag prövas. Inte tänker jag heller hålla inne med dåliga skämt eller lite eftertänksamhet. För om vi har en tuff period då behöver vi ju skrattet mer än någonsin. Vi borde egentligen har den "roligaste perioden" när vi har det litet motigt. Att se humorn framträda lite då och då istället för att tänka "typiskt att detta också skulle hända" och släpar man fötterna och suckar. Då börjar man nästa likna män i en mycket svår förkylning!! Det vore ju en katastrof om något.

Nej jag tänker inte låta mig nedslås! Jag kan gott och väl göra grimaser framför spegeln om så är. Eller få roliga bilder i huvudet. Känner ni igen det? När du sitter på ett mycket viktigt möte när det börjar på gränsen bli till leda. Då kommer små små impulser till en början som utvecklas till tankemonster som tar din uppmärksamhet. Sen tänker du det där förbjudna tankarna och du för absolut INTE skratta nu. Vad händer jo det blir som ett tvång som sätter sig på stämbanden och du bubblar fram fnittret mot din vilja.

Jag minns en gång när jag arbetade i en annan kommun och det var ett allvarligt möte om brandskydd/säkerhet. Föredragande kring detta viktiga ämne hade nog inte dragit på smilbanden sedan 1985. När jag ska föreställa "ansvarig" blir full av fnitter ju längre föreläsningen går är ju inte särskilt lämpligt. Han går igenom viktiga aspekter vid brand och hur man ska rädda varandra. Det här är ju allvarligt och är ju egentligen inget kul alls. Jag ser i huvudet allt han säger men med karikatyrer och förvridenhet. Det blir värre och värre.
När han visar brandsläckarens olika funktioner börjar det blir fruktansvärt. Han orkar knappt hålla i och plötsligt slinter hans näve och på något sätt yr det skumm över bordet och sig själv! Då brast allt och jag skrattade hysteriskt när han står som en mångubbe med skum över sig. Sen halkar han till dessutom....Ja ni fattar. Det var som om det var menat att det skulle sluta så.

                         
 
Han, föredragaren, tyckte nog inte om mig efter den händelsen. När jag dessutom mist ett hem i brand kan man fundera hur det är ställt. Men just denna känsla är nästan obetalbar när du knutit magmusklerna till kramp och få lätta på trycket. Ja det är härligt fast inte alltid så passande.

Nu ska jag fundera ut dumheter och ha sportlov! Har tänkt beväpna mig och bege mig till skjutbanan och träna lite. Göra upp eld och må gott om inte det blåser orkan förstås. Skulle tro jag får sällskap av en eller annan son som gillar skytte. Det ska börjas i tid. Ska passa på att hälsa på en och annan vän under veckan. Vänner är viktiga och det ska man vara rädd om.

                              


Var rädd om varandra ♥♥♥

Hallå där! Jodå jag finns kvar i bloggvärlden. Jag har tänkt efter länge nu och har kommit fram till att höja mitt bloggande till en högre nivå nu. Ni vet som avklarade levlar i tv-spels världen kommer nu mitt bloggande till en ny värld. Jag har inte riktigt kommit på än hur detta ska gestalta sig men jag håller på med en gedigen planering. Nu har säkert många trott att jag redan öppnat mitt innersta väsen för er....Tji fick er! Nejdå, sanningen om Malin Persson finns i ett hemligt förvar och kommer förmodligen att infinna sig där ett tag till- kanske en dag jag kommer ur "garderoben". Nej jag är inte homosexuell, vad jag vet, om nu någon trodde det med tanke om mina svårigheter kring min kvinnlighet. Jag kan ju för guds skull inte bli homosexuell heller, för "vem av oss" skulle då tanka bilen??? Nej jag får nog hålla mig till män. Såja nu har vi det avklarat. Jag är 100 % hetro bara för att slippa tanka bilen. Nu kom den sanningen fram helt tanklöst!

Däremot kan jag vara lite smått galen men vet ni CRAZY PEOPLE HAVE MORE FUN! Så det ni ser här på min blogg är bara fragment av naturlig galenskap och eventuellt värdelös humor med lite stänk av eftertanke. I eftertankens skranka blekhet kan förvisso Malin Persson visa sig. Jag är ju inte direkt blyg så det handlar inte om det. Utan det är som för oss alla att det där innersta, djupt inrotade och ljusskygga inte lämnar manifestet i ens inre känslostyrda kaos.

Vet ni, jag känner mig nästan som "Mona-Lisa med sitt gåtfulla leende" trots att jag lämnar vissa "fotspår" här på bloggen. Ingen vet hur det egentligen är, bara tror hur det kan vara. Jag har nämnt detta tidigare att "det är inte alltid sant det ögat ser". När detta fenomen uppstår blir jag full av överraskningar har jag märkt. Antingen låter jag omgivningen ha sin uppfattning eller så klampar jag in och bryter! Ungefär som en visseltjutande domare "står jag upp" och gör en uppsträckning av de medspelare som finns på planen. Det kan vara i stort i smått. Jag vill absolut inte inte göra någon illa eller genera någon men jag kan inte låta bli. Speciellt när någon avlägger ett negativt värdeomdöme om någon annan som egentligen inte har en aning om fakta och perspektiv i frågan. Jag gör säkert egna negativa värdeomdömen ibland men då hoppas jag att en visseltjutande domare kommer in på banan och ger mig en varning!

Då när detta händer kan jag avslöja något ur mitt inre och alla hinder rasar för en sekund, då kan min övertygelse nästan lugna stormen. Kanske borde jag prova det nu när skorsten hotar blåsa lös från taket? Det är inte utan att jag har funderat varför det inte finns lugna liv. Jag har pratat ganska häftigt med gud fader och han gillade nog inte mitt ordförråd då för han slutade svara. Är det för mycket begärt att hinna andas lite emellan prövningarna?? Eller är så att att vi får det vi klarar av? Att man är särskilt stark att klara uppgiften? Då kan jag lova att då är jag näst intill odödlig. När jag är 110 år sitter jag här och bloggar. Då har väl månen fallit ner i skallen på mig och min uppgift blir att fästa fast den på himlen igen. Hur lätt blir det...Några tips på förhand? Please!

Som ni kan se i min antydan har jag "lite mycket nu". Ni vet och känner igen er, för vi är ju människor, fast nu vill jag bara vara en ängel på ett guppande moln. Fast med närmare eftertanke hur urtråkad skulle jag inte bli då? Hur kör man som ett tok med Terranon på moln? Fast ramborullningar skulle passa på mjuka moln? MEN hur når man att krama och pussa sina nära från molnen? Ni har säkert haft samma känsla som jag har nu att det är trångt i skallen och man trampar på sina egna fötter. Jag har varit med förr. Hör mitt inre ropa "lyft blicken Malin" får inte missa allt det goda som händer. Det är så otroligt destruktivt att låta sig nedslås av självömkan. Dessutom klarar jag inte av det särskilt länge för det blir trååååk sörja då! Jag lyfte blicken rätt så snabbt den här gången. Vet ni vad jag har upplevt senaste veckor? Om jag hade stirrat på mina skor hela tiden hade jag missat det! Om jag skulle ha missat detta då skulle jag inte ha haft den kraft jag känner nu! Just nu är jag starkare än få och kommer att klara detta som nu "Gud fader" sett ut till mig som en mänsklig prövning:)

Jag är en av de stoltaste mammor på denna jord just nu. Den finaste tonårspojken äger alla mammor- jag vet. Men låt mig få över ösa er alla hur stolt jag är. Hur han utvecklas och går från klarhet till klarhet. Han är min inspiration och glädje. Hans sk funktionshinder går att vända till en förmåga. Man måste ge kärlek i överflöd tills de storknar och sen måste strategier hittas och användas med eftertanke. Plötsligt en dag så händer det......Jag lovar! Ge inte upp, tänk om vi föräldrar hjälptes åt lite mera för vi är inte unika med tonårsproblem i familjen. Sen har vi lilleman och stora syster! De har sina kval och de behöver mig mer än någonsin nu. Fast jag måste sätta det där "hemska" gränserna och det blir gråt och bråk, måste jag det av kärlek! En dag kommer de att förstå!

Kan det vara det "gud fader" gör mig just nu? Kommer jag att förstå en dag? Jag lovar lyssna då! Inget mera nu va? Du måste ju tänka på att jag ska orka jaga i höst! Hör du det?! Det vore ju inte helt fel om du fixade fram en björn och gjorde mina ben längre, utifall du är sysslolös nu? Men om jag känner "gud fader" rätt så är han hos någon annan som behöver det mer än vad jag behöver nu.
Så om mitt bloggande antagit en ny level vette katten men det är på gång iallafall. Jag behövde göra detta inlägg nu. För det stormar på flera ställen och DU kanske känner som jag! Ha tillit, det kommer lugn efter stormen! Vi klöser oss fast och vägrar släppa taget (hoppet).

KRAMAR!

Var rädd om varandra ♥