Här är jag!!
Lyckan kommer, lyckan går.....du skall intet frukta när du vandrar i dödskuggans dal....ty riket och härligheten är ditt.
Ja dessa fraser ringde i mina öron imorse. Man kan undra hur det är ställt? Jag vaknade med febervärk och halsen lät precis som på en trana som skränar nejderna. När jag sömndrucket vacklade fram till toaletten och möttet min egen blick i badrums spegeln kom frasen "du skall intet frukta när du vandrar i dödsskuggans dal". Det var riktigt otäckt ska ni veta. Efter en ansenlig mängd kaffe och alvedon byttes fraserna ut mot "ty riket och härligheten är ditt" så det är mitt mantra för dagen.
Det är ett tag sen jag bloggade men ni trogna läsare har nog en vag aning varför. Orken har liksom inte räckt till när mina dagsverk nått sitt slut. Jag har tränat akrobatik och gång på lina, det var nästa en nära döden upplevelse när jag föll och drog ett litet nätt vapenskåp över mig. Tur en perfekt vitmålad vägg var i vägen (GRRRRR) så inte all tyngd landade på min vänstra fot. När min man kommer i rasande fart och undrar vad jag håller på med och ser förstörelsens faktum och utropar: Har du fått vapenskåpet över foten måste du röntga den!! ALDRIG stönar jag, "jag har inte rakat benen" var min rationella ursäkt att låta bli en undersökning av en vriden fot. Så ni ser, en liten kvinnlig fåfänga finns! Numera försöker jag vara slätrakad på benen utifall att....(foten är okey!)
Nu finns jag mitt emellan 2 boenden! Ja en rätt benämning som har sitt egentliga ursprung när man är emellan 2 arbeten. Men vi bor ingenstans och har insett vilken rysare det kan vara. Ser i mitt inre där en familj på 7 personer vandrar efter en väg med sitt bohag på ryggen. Likt i en framtidsfilm går vi där smutsiga och med en sammanbiten min och ser riktigt härjade ut. Stövarna har fradga runt munnen och har en ruggig uppsyn. När vi når vårt mål skingrar sig de lokala gängen och järnrören sänks sakta för kvinnan i sällskapet håller upp en tom klimakterieplåster- ask! Ingen vågar närma sig när hon dessutom visar ett hårigt ben. Nåja så illa är det inte vi försöker ta det hela med ro och andas lungt. Vi går som enad front mot ghettot och bunkerboendet.
Det kommer att ta tid att ställa om sig men jag börjar nästan känna en längtan till min framtida utmaning (när den nu blir????). Ingen har väl kunna tänka sig mig i en stadsplanerad ort med boende tillsammans med andra....Ja om det varit ett riktigt kollektiv där man tok kramades i parti och minut, kastade alla rakhyvlar och sjöng "blommiga sånger"- det hade varit närmare tillhands. Men nu ska jag ha folk över och under mig- stackars dem! Tur att mina vänner tröstat mig och sagt att man vänjer sig, se fördelarna Malin! Jo fördelen är när det kommit 30 cm blötsnö eller när det är -38. Då lindar jag in mig i en filt och behöver inte tänka på mer än att få i mig mat var 4:e timme.
Jag kommer ändå att vara i byn och springa vilse, kräla i dyn för att få se en "talgox" eller liknande. Tur jag har min mor kvar i byn. Där kan jag utgå från till BJÄRN... När vi sålt huset och det lugnar sig ska vak kojan inredas efter alla "krav". Jag borde väl kunna fixa de få kvm det gäller med golvbyten och ny väggpanel? Det ska finnas det nödvändigaste som värmekälla, stol/slaf och gluggar här och där. Vad gluggarna är till för för ni fantisera vidare om....om det är tittut lekar jag ska syssla med:) På sätt och vis....
När vi bor i bunkern ska vi bli riktiga stadsbor med flaschiga tandkrämsfärgade jackor som prasslar hela tiden och promenera i parken och fota en gräsand. Vi ska ha "picknick" på ett gatukafé och glädjas åt en vakumpackad fralla med ost och skinka. Nu gör jag lite narr av vad jag "tror" man måste göra när man bor i en stad. Nej nej så är naturligtvis INTE och jag kommer fortfarande på min lediga tid ikläda i camokeps och flanellskjorta. Jag kommer att finna glädjeämnen som att ha nära till en "kaffeförmiddag" hos en och annan god vän som accepterar min flanellskjorta. Att bo i Lycksele är nog inte så annorlunda som att bo i byn egentligen. Jag kommer alltid att vara redo för JAKT för då finns mindre måsten. Det blir bra att "tämjas" ett tag på orten. Mina barn ser framemot denna förändrig och det är huvudsaken.
Nä nu måste jag borsta upp lite iver. Ska ut och hosta som ett tok och försöka mig på ett och annat knep för att löven ska blåsa över till grannen. Sen kanske lite 22 skytte med grabben (på skjutbanan alltså)
Var rädda om varandra ♥
Ja dessa fraser ringde i mina öron imorse. Man kan undra hur det är ställt? Jag vaknade med febervärk och halsen lät precis som på en trana som skränar nejderna. När jag sömndrucket vacklade fram till toaletten och möttet min egen blick i badrums spegeln kom frasen "du skall intet frukta när du vandrar i dödsskuggans dal". Det var riktigt otäckt ska ni veta. Efter en ansenlig mängd kaffe och alvedon byttes fraserna ut mot "ty riket och härligheten är ditt" så det är mitt mantra för dagen.
Det är ett tag sen jag bloggade men ni trogna läsare har nog en vag aning varför. Orken har liksom inte räckt till när mina dagsverk nått sitt slut. Jag har tränat akrobatik och gång på lina, det var nästa en nära döden upplevelse när jag föll och drog ett litet nätt vapenskåp över mig. Tur en perfekt vitmålad vägg var i vägen (GRRRRR) så inte all tyngd landade på min vänstra fot. När min man kommer i rasande fart och undrar vad jag håller på med och ser förstörelsens faktum och utropar: Har du fått vapenskåpet över foten måste du röntga den!! ALDRIG stönar jag, "jag har inte rakat benen" var min rationella ursäkt att låta bli en undersökning av en vriden fot. Så ni ser, en liten kvinnlig fåfänga finns! Numera försöker jag vara slätrakad på benen utifall att....(foten är okey!)
Nu finns jag mitt emellan 2 boenden! Ja en rätt benämning som har sitt egentliga ursprung när man är emellan 2 arbeten. Men vi bor ingenstans och har insett vilken rysare det kan vara. Ser i mitt inre där en familj på 7 personer vandrar efter en väg med sitt bohag på ryggen. Likt i en framtidsfilm går vi där smutsiga och med en sammanbiten min och ser riktigt härjade ut. Stövarna har fradga runt munnen och har en ruggig uppsyn. När vi når vårt mål skingrar sig de lokala gängen och järnrören sänks sakta för kvinnan i sällskapet håller upp en tom klimakterieplåster- ask! Ingen vågar närma sig när hon dessutom visar ett hårigt ben. Nåja så illa är det inte vi försöker ta det hela med ro och andas lungt. Vi går som enad front mot ghettot och bunkerboendet.
Det kommer att ta tid att ställa om sig men jag börjar nästan känna en längtan till min framtida utmaning (när den nu blir????). Ingen har väl kunna tänka sig mig i en stadsplanerad ort med boende tillsammans med andra....Ja om det varit ett riktigt kollektiv där man tok kramades i parti och minut, kastade alla rakhyvlar och sjöng "blommiga sånger"- det hade varit närmare tillhands. Men nu ska jag ha folk över och under mig- stackars dem! Tur att mina vänner tröstat mig och sagt att man vänjer sig, se fördelarna Malin! Jo fördelen är när det kommit 30 cm blötsnö eller när det är -38. Då lindar jag in mig i en filt och behöver inte tänka på mer än att få i mig mat var 4:e timme.
Jag kommer ändå att vara i byn och springa vilse, kräla i dyn för att få se en "talgox" eller liknande. Tur jag har min mor kvar i byn. Där kan jag utgå från till BJÄRN... När vi sålt huset och det lugnar sig ska vak kojan inredas efter alla "krav". Jag borde väl kunna fixa de få kvm det gäller med golvbyten och ny väggpanel? Det ska finnas det nödvändigaste som värmekälla, stol/slaf och gluggar här och där. Vad gluggarna är till för för ni fantisera vidare om....om det är tittut lekar jag ska syssla med:) På sätt och vis....
När vi bor i bunkern ska vi bli riktiga stadsbor med flaschiga tandkrämsfärgade jackor som prasslar hela tiden och promenera i parken och fota en gräsand. Vi ska ha "picknick" på ett gatukafé och glädjas åt en vakumpackad fralla med ost och skinka. Nu gör jag lite narr av vad jag "tror" man måste göra när man bor i en stad. Nej nej så är naturligtvis INTE och jag kommer fortfarande på min lediga tid ikläda i camokeps och flanellskjorta. Jag kommer att finna glädjeämnen som att ha nära till en "kaffeförmiddag" hos en och annan god vän som accepterar min flanellskjorta. Att bo i Lycksele är nog inte så annorlunda som att bo i byn egentligen. Jag kommer alltid att vara redo för JAKT för då finns mindre måsten. Det blir bra att "tämjas" ett tag på orten. Mina barn ser framemot denna förändrig och det är huvudsaken.
Nä nu måste jag borsta upp lite iver. Ska ut och hosta som ett tok och försöka mig på ett och annat knep för att löven ska blåsa över till grannen. Sen kanske lite 22 skytte med grabben (på skjutbanan alltså)
Var rädda om varandra ♥
Kommentarer
Postat av: Carin
De är klart ibland så äter vi plastade mackor här i stan, men oftast så sker den där kafferasten här hemmavid.... I mjukisbyxor, morronrock, eller t-shirt o jeans. Vi är inte sååååå konstiga vi stadsbor, bara det att vi kanske är lite mera inbundna o pratar inte lika ofta med alla grannar på samma sätt som ni ute i byn? Jag hoppas verkligen att du kommer förbi i flanellskjorta o kammo-kläder Malin! Välkomna till stan!!
Postat av: malin persson
tack carin!
Trackback
