Vad är din sanning?
Allvarligt! Hur skulle de vara om vi rannsakade oss själva för en minut. Vi har alldeles för lätt att ta vår sanning som den enda och eviga. Att testa sig själv inför några vanliga påstående/"sanningar" kan vi väl roa oss med för en stund. Ett påstående och det finns två "sanningar"- vilket skulle DU välja?
1. En skrikande man står mitt på vägbanan och gestikulerar. Du undrar, ska jag stanna eller vad är detta?
Sanning 1: Du kör förbi, troligen är det en påverkad man som vill ha lift och du tänker minsann inte plocka upp någon i det tillståndet.
Sanning 2: Du stannar och lyssnar vad mannen vill. Det visar sig att mannen är i chock efter ett tråkigt besked, hans fru är obotligt sjuk. Han är i affekt och behöver hjälp. Du ringer efter ambulans och han får hjälp.
2. Du är på väg hem en sen kväll och du går efter en gångväg. På avstånd ser du ett gäng ynglingar som står i en ring och tittar på något som ligger på backen. En av dem står på knä, de andra pratar högt men du uppfattar inte vad det är frågan om.
Sanning 1. Du vänder om, vill inte råka illa ut. Känner dig osäker och undrar om de hunnit se dig. Du går direkt därifrån men kommer att läsa tidingen dagen efter för att få veta vad "de" hållit på med, för något skumt är det!!
Sanning 2. Du går förbi dem men stannar till för att se vad som står på. I ringen ligger en skadad gräsand och ynglingen som står på knä försöker få anden på benen igen. De övriga i ringen pratar högt med varandra "vad ska vi göra", "den har ont" etc. Du föreslår att hjälpa till. Du tillbringar någon timme med dessa ynglingar och blir bekanta med dem, deras tuffa attityd har du slutat se för länge sedan. Du ser endast deras omtanke kring en skadad gräsand.
3. En mamma med barnvagn står utanför ett köpcenter och spelar dragspel, nedanför ligger ett par mynt.
Sanning 1. Vad är detta, var finns de sociala myndigheterna? Hur kan man låta "de" stå på detta sätt utanför affären! Jag ska sluta handla här.
Sanning 2. Du möter kvinnans blick och tänker: "ja detta ha kunnat vara jag själv men sådan tur jag har som har ett arbete, tak över huvudet och andra förutsättningar". Du lägger några mynt framför henne och önskar dem lycka till. Kanske hjälpte mina mynt den dagen.....
4. Du är ute och med vänner och ni promenerar hem från festligheter. Längre fram krälar en överförfriskad man i sina spyor. Det syns att mannen har stora problem i sin vardag på kläder, utseende men främst i de livlösa ögonen. Det stinker och det är riktigt obehagligt. Snart kommer en polispatrull och hjälper mannen i bilen och skjutsar honom vidare för till nyktrande.
Sanning 1. Tur att polisen finns som "tar undan" så jag slapp agera. Usch så obehagligt att man tillåter sig själv att bli samhällets misslyckande.
Sanning 2. Undrar du vad som har hänt denne man som har gjort sig själv så illa. Du hoppas att han får sova på något varmt ställe och att han får hjälp. Du tänker även vidare på vad som skiljer dig och denne man åt. Kanske är det en minimal skillnad fast livet varit hårdare för den mannen. Eller är det bara en liten gnutta tillfällighet som gjorde att DU inte var den som krälade i dina egna spyor??
5. Du blänger lite nyfiket på grannens nya bil. Han har köpt en splitter ny bil och i vintras köpte de en skoter. Bilen blänker fint och smälter in på deras perfekta gård. Du vet även att de har nyligen bytt kök, ek luckor, klinkers, ja hela rubbet. De verkar ha pengar som gräs.
Sanning 1. Denna granne är verkligen "dryg". De tror det är en tävling oss grannar emellan! Ja vi kan då inte haka på denna tävling för vi är inte födda med matjord i fickorna och blivit matade med silversked i späda år- så det så! Men innerst inne gror din avundsjuka och du tycker mindre om din granne.
Sanning 2. Tänk vad roligt att det går bra för dem! De verkar kunna det här med pengar. Du går över och berömmer nya bilen och blir kvar på kaffe och dopp. Grannen blir förtrolig och berättar att hans fru fått en allvarlig sjukdom och nu måste de anpassa köket och även byta till en nyare bil med automatlåda. Skotern de köpte var för att hela familjen skulle kunna komma sig ut på utflykter. Grannen avslutar och säger, tur att jag har bra med pengar men jag skulle gärna byta bort pengarna mot att min älskade fru blev frisk.
♥♥♥
Jag försöker påminna mig om att det är inte sant allt det ögat ser. Det är hur jag själv omvandlar "sanningen" i mitt inre och väljer det jag tror på. Vi har så lätt att rusa i väg och inte ha tid att stanna upp. Att möta någons blick kan säga mer än en vacker fasad. Vi behöver påminnas om att vi är alla under samma himmel fast vi har olika uppdrag att utföra.
Var rädd om varandra! ♥♥♥
Vårkänslor?
Vad ser man i sin grannskap så här års? Jo de flesta plockar fram krattan ur sina redskapsbodar och greppar den och går först ut "mitt på" gräsmattan. Krattar lite sporadiskt och tittar sig omkring. Man behöver inte vänta länge förrän det händer. Kanske en 8-9 minuter behöver man kratta som längst innan det dolda syftet visar sig. Jag har sett detta fenomen under flera år och har nu liksom tänkt sätta ord på det. Efter ett antal minuters krattande kommer grannen ut med sin kratta och gör precis samma manöver fast på sin gräsmatta. När de båda grannar upptäcker varandra så närmar man sig varandra med var sin kratta med ett prövande leende mot den andre. Var och en stannar vid sin tomgräns och tar av sig handskarna och slår dem hurtigt på sina knän. De har sin kratta som en stöttepelare och lutar världsvant mot den och de båda börja samtala fast bara vid tomgränsen! De står där och berättar vilka projekt, semester-resor det ska bli framledes med en bredbent ledig stil lutande mot sin kratta. Fast ingen av dem går över till den andre, nej nej. Det här är den hemliga koden med krattan. Det är ju därför man krattar gräsmattan! För att börja närma sig grannarna efter vinterdvalan. Så att kratta på våren är inte alls som det låter som. Nej, max 9 minuter och sedan 2 timmars prat vid tomtgränsen. Så nu ska ni veta mina kära läsare att jag med krattar gräsmattan i år!!
Vad mer kan tyda som vårtecken eller tidiga sommarkänslor? Jo när man går ut så känner man ett besk doft av tändvätska och en välkomnande sorl från någons altan. Det är härligt! Men vad värre är det är alla stackare som plågar sig efter landsvägen! Ja det gör mig så ont att de ska plåga sig själva till den milda grad av vansinne. När man ser joggande, springande eller ännu värre de som har skor med hjul som rör sig onekligen riskabelt efter vägrenen. Det måste vara det värsta med årstiden. Annars kan man säga att nu kommer den ljusa tiden. Den ljusa tiden när man flinar hela tiden mot solljuset. Jag råkade se mig själv avspeglad i något blankt när jag hade solen mitt i blickfånget och det var riktigt dramatiskt så nu äger jag solglasögon! Kolla in er själva någon gång när ni flinar i solljuset om ni vågar....
Min tid i skog och mark kommer nu! Det är min "barmarkssäsong" som håller i sig till i bästa fall november:) Jag knallar runt och petar i djurbajs (med pinne) och letar döskallar. Jag och min yngste har börjat ta tillvara döda vilts huvuden. Det är inget ondskefullt eller bissarrt med det, nej, vi forskar. Sedan har jag alltid tyckt det ser otrevligt ut när trafikdöda smådjur ligger kvar på vägen. Jag brukar stanna och ta undan kadavret för det ser ovärdigt ut där det ligger. Sedan kan vi koka huvudet och bleka kraniet. Då tar vi tillvara och viltet togs "hand om".
Ett annat vårtecken är ju brunsten fast den artar sig lite olika så den går jag inte in på så mycket nu. Undrar om "bilbytarsjukan" på våren är förstadiet innan själva parandet? Det är ett manligt fenomen vill jag påstå, att byta bil innan sommaren. Ungerfär som "kan jag inte byta ut kärringen så ska bilen bytas ut". Kanske är det så? HM! Då borde jag vara nöjd att gubben vill byta bil, då är risken mindre att jag byts ut....
Nej nu går vi ut och "krattar".....
Var rädd om varandra ♥♥♥
