Jakthistoria
På andras begäran blir dagens bloggande om jakt. Det ska väl gå an, måste tänka på mina jaktbröder (och systrar) som tydligen saknat en riktigt jakthistoria. Vilken ska man ta? Jag tror jag återberättar min upplevelse när jag började finna jakten intressant och även ansåg jägarna vara ett mycket speciellt släkte......♥
Att leva bland jägare är inget nytt för mig men jag kom inte till skott själv förrän några år sedan att börja jaga med skarpladdat. Min far och farbröder var sanna jägare under min barndom. Som barn lyssnade jag ivrigt på jakthistorier. När deras röster mörknade och nästan viskade blev jag på helspänn för det kunde låta som om de skulle berätta något super hemligt men oftast handlade de om hur de gjorde upp eld och satte sig ner och väntade?? Att en "väntan" kunde låta så där super spännande. Sedan när historien började nå klimax höjdes rösten och far kunde ställa sig upp och gestikulera hur "stor´n" brakade sig fram ur björkslyet. Vuxna män hänfördes så innerligt över en liten pinntjur mitt "oppa lia" vid stöttingfjället. Med barns ögon såg jag hur far varje höst förvandlades till något "galet" och det var en gedigen planering. Allt från sockor till ammunition låg utspridda över matbordet. Innehållet i jägarsäcken var mycket noga uttänkt och det var nästintill maniskt. Far hade även lärt sig locka på älg en höst och det vill jag lova att det fick familjen lida för. En förinspelad kasett med älg bröl fyllde högtalarna i bilen, vardagsrummet och köket. De må så vara men då far skulle efterlikna detta blev det för mycket för oss helt enkelt. Jag minns jag sa lite syrligt till far: "Tror du inte det vore större chans älgarna kom till dig om du stod i skogen och bröla än i köket, älgarna tar sig aldrig uppför farstu-trappen!"
Kan de må vara därför det tog ett antal år innan jag började med jakten själv?! Skämt och sido- jag minns min fars och farbröders glöd i sina ögon. Då visste jag inte vad denna glöd stod för men NU vet jag!
Åren gick och visst följde jag med i byns älgstatistik och lyssnade på fars imponerande berättelse som utspelades efter jaktdagarna. Min far jagade i hembyn och hans uppgift var att märka pass och göra passkartor. Minns jag tänkte " allt för en pinntjurs skull".....Far frågade ofta om jag ville följa med och gå passarkedjor innan jaktstarten, för att utröna om allt var på sin plats. Det ville jag aldrig för han valde alltid den hetaste sommardagen och myggen var stora som helikoptrar. Vad skulle det vara för nöje? I dag hade jag gärnat följt med honom oavsett hetta och flygande helikoptrar.
Äldre blev jag och flyttade tillbaka till hembyn och började studera naturen och jägarkåren. Det finns alltid en dold hierarki i jägarkåren, jag menar inget osunt utan det finns alltid en "äldste jaktbroder" som inviger ynglarna i jägarkåren. Man skulle tänka sig en ritual med älghuvuden och att man dricker älgblod men så är det inte-jag lovar. Här är invignen mer subtilt med vissa praktiska moment. Det är här jägarsnytningen kom till! Man liksom snyter i luften och håller för ena näshålet. Ska vara ärlig att jag inte riktigt klarat det än för innehållet har hittills hamnat på jackan! Jag kan beskriva denna hierarki utifrån en sann händelse jag var med om när min man skulle invigas. Då hade han redan klarat av vad bakspåra är, själv funderar jag än varför man ska spåra älgen baklänges.
Det här var när ***** kom till byn!! Det här är så spännande att att jag använder asterisker ett tag till. Mitt i min mans invigning kom ***** och då blev det fart i jägarapparaten. Både jag och min man hann knappt med så fort organaniserades alla aktörer efter "överselsvägen" och en del efter "gammelhemsvägen". Eftersom äldstebrodern teg hela tiden så tror jag inte många hann begripa att ***** var i farten. Eller så får man telepatiska förmågor när invigningen är klar. Vi började gå efter vägen och där stod man i en ring och stirrade tysta på något som låg på vägen. Äldste brodern gestikulerade till ynglarna. Vi kom fram till de hängivnas klubb och ringen skingrades och till slut såg jag vad de hade stirrat på!!! Då var jag inte särskilt imponerad utan utbrister helt tanklöst " EN BAJSKORV". En blick från äldstebrodern fick mig att inse att kvinnan skola tiga i församlingen. Jag stod tyst och iakttog skådespelet kring denna beundransvärda tarmtömning.
En yngling stod med en pinne och petade imponerande över denna tarmtömning. Männen hummade och nickade tyst till varandra. Äldste brodern harklar sig och en yngling längst bak stiger fram, det var tydligen hans tur att peta med pinnen. Ännu värre han tar fram en påse och tar med sig bajskorven!!! Min man tittade intresserad och jag tänkte "han är förlorad"! Eftersom jag blir lätt stressad över situationer jag inte begriper mig på försökte jag med ett käckt skämt " ska vi leka gissa bajset och då tror jag detta bajs tillhör *****!" En hård armbåge i sidan kom från min man som sedan tittar oroligt på äldstebrodern. Hör och häpna så pekar han på mig och nickar imponerat. Jag trodde de skulle skratta eller bli arg på mig nejdå istället stirrar de runt omkring sig och tar fram en tändare och håller upp den. Jag kände att jag började bli accepterad och gör likadant med min tändare men tillägger skönsången "There is a house of the raisning sun". Då blev det för mycket för min man och jag hamnade i bilen och han väste mellan tänderna "nu slutar du, det här är allvar, BJÖRN är på området". Jaha tänkte jag, kan det bero på att vi är i skogen?!!
Hur är det i dag då? Jo jag brölar i skogen, petar i bajs och spårar älgen baklänges! Jag är bara så TOKLYCKLIG då! Stövare har jag som ränner kors och tvärs över området. BJÖRN är min stora inspiration om än jag vägrar ta hem bajset!
Jag hade önskat far varit med fast det är han ibland- vet ni vem som tagit över hans syssla gällande pass och kartor?? Jo hans ironiska dotter som skriver nu ♥ Jag är helt säker att han styr på sitt sätt där han finns nu i det sälla jaktmarkerna.
"Gubbarna" i jaktlaget är underbara och jag har min plats i jägarkåren. Så det är en myt att kvinnor har svårt att komma sig in i jägar gemenskapen! Eller så ser det mig inte som en kvinna, hrmf, fast det må vara så då! ♥
(Om ni kan härleda till personer och platser kan det stämma men det är dock en kärleksfull jakthistoria med en aning överdriven med syrlig underhållnings ingrediens.)
Var rädd om varandra!
Att leva bland jägare är inget nytt för mig men jag kom inte till skott själv förrän några år sedan att börja jaga med skarpladdat. Min far och farbröder var sanna jägare under min barndom. Som barn lyssnade jag ivrigt på jakthistorier. När deras röster mörknade och nästan viskade blev jag på helspänn för det kunde låta som om de skulle berätta något super hemligt men oftast handlade de om hur de gjorde upp eld och satte sig ner och väntade?? Att en "väntan" kunde låta så där super spännande. Sedan när historien började nå klimax höjdes rösten och far kunde ställa sig upp och gestikulera hur "stor´n" brakade sig fram ur björkslyet. Vuxna män hänfördes så innerligt över en liten pinntjur mitt "oppa lia" vid stöttingfjället. Med barns ögon såg jag hur far varje höst förvandlades till något "galet" och det var en gedigen planering. Allt från sockor till ammunition låg utspridda över matbordet. Innehållet i jägarsäcken var mycket noga uttänkt och det var nästintill maniskt. Far hade även lärt sig locka på älg en höst och det vill jag lova att det fick familjen lida för. En förinspelad kasett med älg bröl fyllde högtalarna i bilen, vardagsrummet och köket. De må så vara men då far skulle efterlikna detta blev det för mycket för oss helt enkelt. Jag minns jag sa lite syrligt till far: "Tror du inte det vore större chans älgarna kom till dig om du stod i skogen och bröla än i köket, älgarna tar sig aldrig uppför farstu-trappen!"
Kan de må vara därför det tog ett antal år innan jag började med jakten själv?! Skämt och sido- jag minns min fars och farbröders glöd i sina ögon. Då visste jag inte vad denna glöd stod för men NU vet jag!
Åren gick och visst följde jag med i byns älgstatistik och lyssnade på fars imponerande berättelse som utspelades efter jaktdagarna. Min far jagade i hembyn och hans uppgift var att märka pass och göra passkartor. Minns jag tänkte " allt för en pinntjurs skull".....Far frågade ofta om jag ville följa med och gå passarkedjor innan jaktstarten, för att utröna om allt var på sin plats. Det ville jag aldrig för han valde alltid den hetaste sommardagen och myggen var stora som helikoptrar. Vad skulle det vara för nöje? I dag hade jag gärnat följt med honom oavsett hetta och flygande helikoptrar.
Äldre blev jag och flyttade tillbaka till hembyn och började studera naturen och jägarkåren. Det finns alltid en dold hierarki i jägarkåren, jag menar inget osunt utan det finns alltid en "äldste jaktbroder" som inviger ynglarna i jägarkåren. Man skulle tänka sig en ritual med älghuvuden och att man dricker älgblod men så är det inte-jag lovar. Här är invignen mer subtilt med vissa praktiska moment. Det är här jägarsnytningen kom till! Man liksom snyter i luften och håller för ena näshålet. Ska vara ärlig att jag inte riktigt klarat det än för innehållet har hittills hamnat på jackan! Jag kan beskriva denna hierarki utifrån en sann händelse jag var med om när min man skulle invigas. Då hade han redan klarat av vad bakspåra är, själv funderar jag än varför man ska spåra älgen baklänges.
Det här var när ***** kom till byn!! Det här är så spännande att att jag använder asterisker ett tag till. Mitt i min mans invigning kom ***** och då blev det fart i jägarapparaten. Både jag och min man hann knappt med så fort organaniserades alla aktörer efter "överselsvägen" och en del efter "gammelhemsvägen". Eftersom äldstebrodern teg hela tiden så tror jag inte många hann begripa att ***** var i farten. Eller så får man telepatiska förmågor när invigningen är klar. Vi började gå efter vägen och där stod man i en ring och stirrade tysta på något som låg på vägen. Äldste brodern gestikulerade till ynglarna. Vi kom fram till de hängivnas klubb och ringen skingrades och till slut såg jag vad de hade stirrat på!!! Då var jag inte särskilt imponerad utan utbrister helt tanklöst " EN BAJSKORV". En blick från äldstebrodern fick mig att inse att kvinnan skola tiga i församlingen. Jag stod tyst och iakttog skådespelet kring denna beundransvärda tarmtömning.
En yngling stod med en pinne och petade imponerande över denna tarmtömning. Männen hummade och nickade tyst till varandra. Äldste brodern harklar sig och en yngling längst bak stiger fram, det var tydligen hans tur att peta med pinnen. Ännu värre han tar fram en påse och tar med sig bajskorven!!! Min man tittade intresserad och jag tänkte "han är förlorad"! Eftersom jag blir lätt stressad över situationer jag inte begriper mig på försökte jag med ett käckt skämt " ska vi leka gissa bajset och då tror jag detta bajs tillhör *****!" En hård armbåge i sidan kom från min man som sedan tittar oroligt på äldstebrodern. Hör och häpna så pekar han på mig och nickar imponerat. Jag trodde de skulle skratta eller bli arg på mig nejdå istället stirrar de runt omkring sig och tar fram en tändare och håller upp den. Jag kände att jag började bli accepterad och gör likadant med min tändare men tillägger skönsången "There is a house of the raisning sun". Då blev det för mycket för min man och jag hamnade i bilen och han väste mellan tänderna "nu slutar du, det här är allvar, BJÖRN är på området". Jaha tänkte jag, kan det bero på att vi är i skogen?!!
Hur är det i dag då? Jo jag brölar i skogen, petar i bajs och spårar älgen baklänges! Jag är bara så TOKLYCKLIG då! Stövare har jag som ränner kors och tvärs över området. BJÖRN är min stora inspiration om än jag vägrar ta hem bajset!
Jag hade önskat far varit med fast det är han ibland- vet ni vem som tagit över hans syssla gällande pass och kartor?? Jo hans ironiska dotter som skriver nu ♥ Jag är helt säker att han styr på sitt sätt där han finns nu i det sälla jaktmarkerna.
"Gubbarna" i jaktlaget är underbara och jag har min plats i jägarkåren. Så det är en myt att kvinnor har svårt att komma sig in i jägar gemenskapen! Eller så ser det mig inte som en kvinna, hrmf, fast det må vara så då! ♥
(Om ni kan härleda till personer och platser kan det stämma men det är dock en kärleksfull jakthistoria med en aning överdriven med syrlig underhållnings ingrediens.)
Var rädd om varandra!
Kommentarer
Postat av: Rhode
Jakthistorierna har en speciell plats i barndomsminnena. Hur många timmar har man inte sovit på ett älgpass??
Kram!
Postat av: malin
ja du Rhode, kanske bor en jägare i dig med:)
Trackback
